I dag är det första maj och jag har nyss deklarerat. I stället för demonstrationståg så var vi kvar på vårat landställe. Vårt lilla skruttiga torp som gör oss alla i familjen lite bättre. För helt plötsligt börjar vi leka på ett sätt vi inte gör i stan. Vi ute hela dagarna. Vi stannar upp och lyssnar på fåglarna. Bygger en koja under en björk. Sitter barfota på gräsmattan och njuter utav den nybakade kanelkakans fantastiska smak. Samlar kottar och vinkar till en bonde. Kanske avslutar vi dagen med att spela Alfapet.
Det bästa jag vet är att klippa gräsmattan. Nu tog jag i. Det är inte det bästa jag vet. Men jag gillar det. Jag gillar allt som har effekt. Som att putsa skitiga fönster tex. Men nu tillbaka till gräsmattan. Jag gillar bensindrivna gräsklippare (jag drömmer om en sådan man sitter på, med ratt. En sådan ska jag köpa när jag blir rik). En gräsklippare som tuffar på. Det bullrande ljudet fyller mig. Jag hamnar i trans. Jag bara klipper och klipper tills bensinen tar slut. Men kanske går den bensindrivna gräsklipparen sönder, bensin är slut eller så tar det dåliga samvetet över, för att naturen står där med skuldbeläggande ögon och stirrar en stint i nacken, så då får man välja det mer ekologiska alternativet, den handdrivna gräsklipparen. Så blev det i dag. Men effekten blir den samma. Mattan blir klippt och jag hamnar i trans. Dessutom blir man svettig och får blåsor i händerna som man kan skryta med.
När jag klipper gräsmattan så är jag mindful. Ordet har tyvärr blivit lite uttjatat. Men ni förstår.
Jag får ro i kroppen. Jag gör inget annat. Jag klipper och jag andas.
När jag tränar yoga är jag också mindful. Speciellt när jag tränar Bikram. Där har man inte råd att vara annat.
Det är som att föda barn. Nästan.
Här kan du läsa om Mindfulness i födandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar