Tiden går så fort när man har barn. Den flyger iväg, var det många som sa till oss när vi fick vårt första barn. Jag tyckte inte att det stämde alls. Tvärtom. Jag tyckte att det tog jättelång tid innan Tyra lärde sig sitta, gå och prata. Då längtade jag hela tiden framåt.
Men nu när jag har fyra barn kan jag säga att det är annorlunda.
Nu förstår jag verkligen vad dom menade.
I dag var det inskolning för 6-åringarna på Mariaskolan.
Jag var där med vår Tage.
Jag kan inte riktigt förstå det. Han föddes ju nyss. Det var som i går.
Det var under Tages förlossningen jag kom i kontakt med dyktekninken för första gången. Visserligen omedvetet. Det var också med Tage som jag upptäckte bärsjalandets fantastiska värld. Med Tage fick jag bli mamman som alltid höll sig inom synhåll, gärna räckhåll. Som fick prova på hur det var att bli väckt varannan timme i två års tid. Mamman som var tvungen att hålla allt hon lovade. Som fick ta emot ilskan som inte vågade släppas ut på förskolan.
När man talar om Tage med andra, så lägger de ofta huvudet lite på sned och säger -Åh Tage, med en liten hjärtesuck på slutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar