DOULA: Go With The Flow - Berättelse om Alice födelse

Det här är min vän Evas förlossningsberättelse:

Den 6 mars 2004 var jag och åt lunch på Åhlens med andra mammor som väntar tillökning i mars. När vi satt och åt började jag få molande mensvärk som kom och gick några gånger... När vi gick därifrån var dom borta och jag kände inget mer av dom.

Jag och Tony la oss vid 23-24 tiden och vid 03:00 vaknar jag av att vara bajsnödig (!) och går på toa. Tänker – hmm det här påminner mig om när jag får mens ...
Går tillbaka till sängen och där börjar jag få lite mensmol som kommer och går. Väcker Tony (kunde inte hålla mig!) kl 3:30 och säger att det är på G! Han pussar mig och blir jätteglad.

Vi börjar tima ”värkarna” och dom kommer med 9-12 min mellanrum ungefär.
Vid 8 tiden ringer jag min syrra Zuzzi som ska vara med under förlossningen och ta hand om ”markservice” och Collin. Hon blir jätteglad och säger att hon kommer på en gång. När hon kommer så börjar hon massera min rygg under värkarna och det känns jätteskönt. Jag andas igenom värkarna lugnt och fint. Vad som är så fantastiskt är att det är PAUSER mellan värkarna, vilket jag aldrig fick uppleva då Collin föddes då jag blev igångsatt då. Tony tänder en massa ljus över hela lägenheten och fixar och donar.

Jag ringer Marietta som är en av våra hem-BM och säger att nu är det på G! Vi bestämmer att Ann, som är vår andra hem-BM, ska komma till oss vid 12 men att vi kan ringa om vi vill attt hon ska komma tidigare. Vi har fått låna en Aquadoula av Marietta och den badade jag i, Collin hoppade i också – han älskar att bada! När Ann kommer är jag på madrassen i vardagsrummet och är lutad mot en saccosäck och står på knä. Jag kunde slappna av bra när jag stod så tyckte jag. Hon kollar bebisens läge och foster ljud med en tratt och allt är bara bra.

Vid 14 tiden kommer Marietta, värkarna kommer nu med 4 min mellanrum och jag lägger mig på madrassen och vilar på sidan. Jag kan slappna av och andas bra genom värkarna. Kl 15:00 går Ann och Marietta på promenad för att lämna oss i fred lite och då precis när dom har gått så kommer slemproppen när jag sitter på toa! Vilken otrolig konsistens! Supersegt! Vi skrattar och tycker att det är roligt och att det har hänt grejor där nere! Efter det går jag ner i poolen igen där jag är några timmar fram. Marietta ber Tony hoppa ner i badet och att vi ska ha det mysigt tillsammans och kyssas. Och jösses vilken smärtlindring det var!
Så väldigt avslappnade och så skönt att få tänka på något annat!

Kl 20 börjar det kännas jobbigt och går då upp ur badet känner att jag inte kan slappna av där, flyter bara upp och har svårt att slappna av då. Kl 20:30 får jag sterila kvaddlar och herregud vad svinont dom gjorde att lägga! Men dom tog bort dom vassa smärt topparna vilket var skönt, det höll nog i sig i 1 timme. Får samtidigt akupunktur och jag lägger mig på sidan på madrassen och dom hjälper mig att slappna av. Värkarna kommer nu var 3-4 minut.

Kl 22 gör Marietta den enda vaginala undersökningen på mig och då är jag öppen 5 cm. Jag blir jättebesviken att det inte hade gått längre men Ann och Marietta blir eld och lågor och säger nu är det inte långt kvar och nu kommer det hända STORA grejor!

Kl22:30 går jag i poolen igen med Tony, är där 1 timme känner igen att jag inte kan slappna av. Blir rastlös och vet inte vart jag ska ta vägen. Kommer upp får sterila kvaddlar igen och det gör så ont, så ont att ta dom. Försöker gå omkring och ta höga steg (som en häst). Ser nog ganska roligt ut: Jag går omkring med höga steg med Ann bakom mig tryckandes en varm vetekudde mot svanken och min syrra och Tony som går med och ger mig dricka, svalkar mig med en solfjäder och ger mig massage under tiden.

Känner att NU GER JAG UPP! Jag orkar inte. Medicinsk smärtlindring tack!
Marietta säger, men Eva, är det verkligen det du vill? Föda på sjukhus?
Jag vet ju svaret, jag vill inte föda på sjukhus igen – aldrig i livet.

Jag börjar känna mig yrslig och så trött, så trött. Är tydligen alldeles blek i ansiktet. Har ont hela tiden känns det som och har så svårt att slappna av.
Någon föreslår duschen och jag går dit. Känns jobbigt där med, Tony är med och min syrra. Tony går iväg (pratar tydligen med Ann och Marietta om vad vi ska göra, han känner att det inte händer nåt) Då föreslår Marietta att jag ska lägga mig i poolen igen och ta med mig heta dusch slangen.

Tony kommer tillbaka och föreslår det till mig – Nää säger jag. (Ville ingenting just då, orkade bara inte mer!) Min syrra är där också och puschar mig att – Men du kan väl testa, du är ju ändå här nu. OK jag går mer i poolen (och det tackar jag gudarna för nu efteråt!)

Nu är kl 02:00. Ann kommer och tar tag i mina armhålor och hon står bakom på golvet och håller i mig så jag verkligen kan slappna av. Jag lutar huvudet mot poolkanten och hennes mage. Och jag kan bara slappna av och flyta med kroppen ... Det var så magiskt... alldeles lugnt blev det och jag kunde slappna av! Somnade till och med mellan värkarna! Värkarna blev mildare och glesare. Det var en sån härlig energi-hämtar-period av förlossningen att jag minns den med ett leende.

Vid 03 börjar var 4:e värk vara en liten mild krystvärk och det känns så häftigt när jag väl har fått till det hur jag ska göra. GO WITH THE FLOW!

Kl 04 har krystvärkarna tagit över och jag krystar på jättebra, nu är Tony bakom mig i poolen och jag lutar mig mot hans kropp och kan vila mitt huvud mot hans axel. Jag flyter med resten av kroppen – kan fortfarande slappna av jättebra. Det kändes så härligt att äntligen bli av med dom där onda öppningsvärkarna och känna att kroppen jobbar själv och att det vara bara att ge sig hän. Det gör inte ett dugg ont heller – vilken befrielse!

Vilka krafter det finns i kroppen! Wow! Ann stod framför mig och hon var TVUNGEN att prata sin lilla ramsa till mig hela tiden – hon fick absolut inte lämna mig! :-D Det var otroligt viktigt för mig att hon var där och uppmuntrade och puschade mig.

Eftersom jag lät som en brunstig ko så vaknade Collin. Min syrra tog hand om honom, han var inte alls rädd allt var så naturligt och så självklart. Vid dom 4 sista krystvärkarna ställer jag mig på knä och vid dom 2 sista ber Ann mig om att sätta upp ena benet så att barnets huvud får mer plats. Jag känner mellan benen och känner en ”vattenblåsa” det är tydligen fosterhinnan på bebisens huvud. Vattnet har aldrig gått så hon föds med segerhuva!

Det svider som attan i underlivet och när väl huvudet kommer känns det som om hela jag sprack. Tony känner på huvudet och pussar mig och säger - Eva! Bebisens huvud! Jag känner bebisens huvud! Ann ber mig krysta så att axlarna kommer ut, men inget händer då hjälper hon till och ut kommer hon kl 4:56!!
Ann lyfter upp henne på mitt bröst. Jag är i återhämtningens land dom första minuterna – alla andra tjattrar på och är glada. När jag har kommit tillbaka fattar jag vad som hänt. Hon är här! Och hennes storebror fick vara med!
Han är så glad och säger att ”The baby is a diver!”

Efter ett tag klipper Tony navelsträngen och efter det går jag upp ur poolen då kommer moderkakan i vattnet. Kändes inget speciellt faktiskt. Första gången jag fick se min egen moderkaka och navelsträng, häftigt att få känna och se och utforska något som har varit i min kropp och som fått vårt barn att överleva!

Jag tar en dusch och lägger mig i sängen med Alice och hon försöker snutta. Det tar väl en 30 min innan hon tar tag på riktigt och attans vad hon tar tag!
Jag behöver sys med 3 små stygn. Ann bedövar och syr. Gör ONT!

Vi ringer mina föräldrar som säger att dom kan komma förbi och hämta upp Collin vid 10 tiden så kan han vara där i ett dygn. Skönt för vi var så trötta och en 3 åring har ju en enorm energi som vi inte hade... Ann och Marietta vägde Alice och hon vägde 3.3 kg och var 50 cm lång. Det kändes som en lång förlossning men mycket berodde på att jag hade en sån enormt lång latensfas. Etablerade värkar hade jag från kl 21 och hon föddes kl 4:56.

Det var en otrolig förlossning som vi alla var med om. Teamwork på hög nivå från Tony, min syster Zuzzi och inte minst mina härliga barnmorskor – Ann & Marietta. Jag har fått en sån revansch från förra förlossningen då jag blev totalt medicinskt misshandlad av läkaren på sjukhuset och då hela förlossningen slutade med aktusnitt.

Det hela var så stämningsfullt och fantastiskt vackert och jag fick en sån otrolig hjälp av Tony hela tiden – min älskade, älskade man...

Hälsningar från lyckliga Eva