I bland gör man bra val

Min vän skrev ett intressant inlägg på sin blogg som inspirerade mig i dag och fick mig att ta ett väligt bra beslut: No worries.

Min son Harry som snart är tre år, har varit hemma i två dagar från förskolan, för att han varit förkyld. Vi har haft det lugnt och mysigt. Men i dag skulle han tillbaka till dagis för att få vara med om sin först lång-utflykt med egen matsäck. Jag såg mycket fram emot det. Troligen mer än Harry.

Dagen började inte bra. Vi försov oss. Inte mycket. Men så där så att man inte hann stanna upp utan var tvungen att hela tiden fortsätta.
Jag satte igång med matsäcken, som Harry genast ville ha. Jag försökte förklara att den skulle han få ha senare och erbjöd honom tusen andra grejer.
Men inget dög och från den stunden blev allt fel. En massa gråt.
Inga kläder, inget dagis,inget inget inget. Bara vara hemma, i soffan och sojakorv NU!

Jag lirkade, jag lockade och tog det lugnt.
Till slut hade jag fått på honom kläder, ytterkläder och fått honom att välja mellan vagn och pulka som färdmeddel till dagis.
Vi var ungefär en halvtimme sena nu.

Min lektion skulle börja om 30 minuter. Så trots att jag inte låtsades om att jag var stressad, så rann svetten sakta längst ryggen. På vägen till dagis, så ångrade sig Harry. Han skulle valt pulkan.
Han storgrät och då bestämde jag mig. Nu ger jag upp.

Nu struntar vi i alla måsten. I dagis, i lektion och allt annat. Det kommer fler utflykter, jag får ta igen min lektion. Jag kan inte lämna min ledsna son. Jag kan inte överge honom idag.
Så vi vände om hem och hade picknick på mattan framför tv.

Nu leker Harry med utklädningskläderna och jag är glad över mitt beslut. Framförallt eftersom jag blivit så ledsen på mig själv den senaste tiden då jag svikit mig själv och mina barn genom att inte agera respektfull när vi har haft konflikter.

Här kan ni läsa min kloka väns blogginlägg.