fredag 17 juni 2011

Somna utan gråt

Mitt första barn, sov gott på nätterna om hon fick ligga nära, sov länge på morgnarna, men ingenting på dagarna. Hon har aldrig sovit middag på förskolan tex. Mitt andra barn älskade att sova. Bad oss att släcka lampan och stänga dörren när han skulle sova för natten. På dagarna kunde han natta sig själv. La sig i en soffa eller i en hängmatta och sov några timmar.



















Sedan kom trean. Han vaknade varannan timme i två år. På dagarna sov han om han blev buren i sjal eller ammad. I bland kände jag mig onykter av tröttheten och folk slutade säga att jag såg fräsch ut. . 
Så jag läste boken "Somna utan gråt" och vi följde Pantleys tips. Det hjälpte. Inte på en gång och inte så där Halleluleja-aktigt som man hade hoppats på. Men till slut sov han längre och längre pass. Han vaknar fortfarande väldigt tidigt. Vilket ibland är bra. För då kan kan underhålla sin lillebror som också är en sådan där early bird.

Så till alla er som kämpar, med nattningar, kvällsvak och omänskligt tidiga mornar: Det blir bättre. Tills dess, läs gärna boken "Somna utan gråt". Den finns även som pocket.
När jag köpte min bok fanns den ännu inte översatt, så jag läste den här, som riktar sig till lite större barn.
Här kan du läsa en artikel om Pantleys metod.




2 kommentarer:

  1. Det där är ju världens finaste bild. Du och din unge.

    Tänk att S nattade sig själv, vilken dröm. Vad skönt för honom! Bara lägga sig i hängmattan och nu sover jag för jag behöver sova. Det låter som om han är samlad, i sig själv.

    När lillasyster föddes trodde jag att hon skulle vara som den stora. Bara var piece of cake, amma och sova. Aldrig behöva gå upp på natten, sova tillsammans på dagen. Varför var föräldrar egentligen trötta? Det vara ju bara att sova när barnet sov.

    Jo, tjena. Den nya lilla ville inte amma till sömns. Hon ville inte sova med mig i sängen på dagen. Hon ville sova i sjalen och i vagnen. Gunga, gunga. Och jag var sådär trött som många andra. Jag har blivit rätt mycket ödmjukare efter det.

    Lotta

    SvaraRadera
  2. Lotta. Jag förstod först inte att det var du som hade skrivit. Det lät inte som du riktigt. Härliga uttryck du svänger dig med. Jag saknar dig och tack för komplimangen om bilden.

    SvaraRadera