Tidig avnavling.

Så här står det på en bra starts hemsida om tidig avnavling:

Tidig avnavling vid förlossningen sämre för barnet

Tidig avnavling har avskaffats på många svenska förlossningssjukhus. Men inte på alla, i Göteborg t ex fortsätter man med tidig avnavling.

Tidig avnavling innebär att navelsträngen klampas (kläms åt med en klämma) direkt när barnet föds, innan det tagit sitt första andetag.

Denna rutin är emellertid omstridd, och nya studier har visat att det är bättre för barnet med senavnavling. Om naturen har sin gång pulserar blodet i navelsträngen ytterligare några minuter när barnet kommit ut. Det innebär en blodtransfusion på 10 - 30 procent av barnets blodvolym.

Barnet får alltså mer blod vid en sen avnavling. Om detta är bra eller dåligt har man haft olika åsikter om. Man har talat om risk för andningssvårigheter och förhöjd bilirubinhalt (risk för gulsot) vid sen avnavling. En annan anledning att tidig avnavling har varit rutin på de flesta håll är att man tar ett blodprov från navelsträngen för att få ett pH-värde på blodet. Det man vill veta är hur syrsatt barnets blod var innan det började andas själv. Det ger information om barnet lidit av syrebrist vid förlossningen eller inte. I manualen för den nya avancerade fosterövervakningsapparaten STAN står också att barnmorskan ska klampa navelsträngen omedelbart.

En ny svensk studie från Halmstad visar att avnavling efter 1 resp. 3 minuter inte innebar någon nackdel för barnet, jämfört med omedelbar avnavling. Sen avnavling hade fördelen att barnet fick högre hematokrit, alltså högre halt av röda blodkroppar.

Låg hematokrit är tecken på anemi (blodbrist). Risken för blodbrist är alltså större vid tidig avnavling. Sen avnavling hade däremot inga negativa effekter, enligt studien.

Vill du som blivande förälder vara säker på att ditt barn får sin rätta mängd eget blod vid födseln kan du:
- Fråga vilken rutin som gäller för avnavling på ditt sjukhus
- Om tidig avnavling är rutin, skriv i ditt förlossningsbrev att du vill att navelsträngen ska få pulsera färdigt efter födseln. Och kolla med din barnmorska att detta är OK. Det brukar vara så att det går bra så länge barnet ser friskt ut när det kommer ut. Måste man springa iväg med det för att hjälpa det igång med andningen är tidig avnavling oundviklig.
- Vill du vara mer säker i förväg kan du fråga chefen för förlossningen om man kan följa era önskemål om sen avnavling och be att få skriftligt på det.
- Dessutom är det bra att pappan eller den som är med vid förlossningen påminner om detta i rätt ögonblick, annars kan rutinerna gå av bara farten. Ofta är det undersköterskan som har uppgiften att klampa, och hon har ju kanske inte läst förlossningsbrevet.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Källa till uppgifterna om studien: Läkartidningen nr 32-33 2006 volym 103. Artikel av Ola Andersson, överläkare, barn- och ungdomskliniken, Länssjukhuset, Halmstad.
Här kan du läsa artikeln + kommentar:

Fler länkar på engelska om tidig avnavling:

http://www.whale.to/a/cordblood.html

http://www.midwifeinfo.com/content/view/61/40/

http://www.autism-end-it-now.org/

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/sites/entrez?cmd=Retrieve&db=PubMed&list_uids=8443480&dopt=Abstract

http://gentlebirth.org/archives/hastyclamping.html

http://whale.to/a/cord_clamping_h.html

http://www.emaxhealth.com/84/11886.html

http://www.sciencedaily.com/releases/2007/05/070509081554.htm

http://bellybelly.com.au/articles/birth/cord-clamping-delaying-cord-clamping

http://www.fhs.mcmaster.ca/pubrel/umbilical_cord.htm

http://www.123babybirth.com/doc/MapJune1-31.htm

http://www.icpa4kids.org/research/pregnancy/umbilical.htm

http://www.whale.to/a/morley17.html

Klocka värkarna

Jag hittade en sida där du kan klocka dina värkarna. Det verkar enkelt. 

Man trycker bara på mellanslagstangenten när värken startar och slutar. 

Du kan också ladda ner en app till din iphone, om du har en sådan. 

På sidan så fanns det annat bra att läsa osckå tex en checklista inför förlossningen och telefonnummer till de olika förlossningsavdelningarna. 

Här hittar du sidan och här hittar du appen.

Glad Midsommar

I dag är det midsommar. Nu känns midsommar och alla andra högtidsdagar härliga, men när jag var barn var alla dessa högtidsdagar oroliga dagar, fruktansvärda dagar.

Jag vaknade med en klump i magen, som gjorde det omöjligt för mig att slappna av. För jag visste, att det inte var en barnfest denna dag utan en vuxenfest och att dessa dagar ursäktade att man blev redigt full redan vid lunch. 

De dagar slutade alltid för oss barn med tröstlöst gråt under en kudde, ensamma i ett rum.

Jag vill inte tynga dig denna dag, med minnen från min barndom, utan jag vill bara påminna dig om att tänka på barnen och att ha en riktigt härlig dag, med mycket sång, dans och skratt.

Glad midsommar kära du!

Torpet

I dag flyttar vi ut till torpet.

Vårt lilla, fina, med utedass och möss.

Förra sommaren gick vår bil sönder och vi tvingades vara hemma i stan i nästan två veckor, tills det att bilen blev lagad. 

Under de två veckorna insåg jag hur viktigt torplivet är för mig. 

Vi har en underbar terrass här hemma i stan och jag trodde att jag skulle få utlopp där. 

Fixa med blommorna, plantera om en tomatplanta, fylla en liten uppblåsbar pool till barnen, sitta i en solstol och läsa. 

Men det började med att jag blev rastlös, otålig och sedan super irriterad. 

Jag städade och städade och fick ingen ro.

Resten av familjen tyckte att jag var urjobbig. 

Så blev bilen lagad och vi kom ut till torpet och jag blev hel igen.

Glad och lugn.

Jag älskar att bo i stan, men inte på sommaren. Så nu far vi.

Jag har skrivit några inlägg som kommer att  läggas upp här på bloggen när jag är borta, så att bara för att jag tar semester, så gör inte bloggen det.

I augusti kommer vi tillbaka, för då börjar min doulajour.

Vi ses!

Slutföreställning

I dag hade min snart 6-åring sin slutföreställning på förskolan. Dom har det varje år, för de barn som efter sommaren ska börja i skolan (6-års verksamhet).

Årets föreställning var makalöst bra. Min Tage var makalöst bra.

Dom hade själva fått välja tema och årets kull valde Tv. Tv-program och reklam. Musikvideon Mera mål var en höjdare.

Herregud. Snart har jag tre skolbarn och bara ett förskolebarn.

Jag vet att jag tjatar om att barnen blivit så stora utan att jag förstår hur det gick till.

Men det är verkligen så.

Klyschan: Tiden går fort när man har barn, stämmer så in i bäng.

Jag vill konservera dem alla.

Min dotter har åkt på kollo

I går lämnade jag min dotter på en kollogård på Blidö. 

Det är första gången hon är på kollo. 

Första gången hon är ifrån mig och sin pappa i flera dagar.

Det känns så stort. Min lilla. Min första. Nyss nyfödd och nu så stor att hon packar en väska och far bort i flera dagar, utan mig. 

Hur gick det till egentligen?

Jag hoppas att hon har det bra. Att hon fått vänner, som hon var rädd för att inte få. Att hon trivs. Sover gott.

Jag vågar inte ringa och fråga. 

Jag oroar mig för att hon får hemlängtan om hon hör min röst.

Vi kommer växa efter den här veckan. Både hon och jag.

Illamående under graviditet

Vad kan du själv göra för att undvika illamående och kräkning?

Följande råd kan hjälpa:

• Ät små men täta måltider. Det vill säga, att du ska äta små portioner med cirka 2-3 timmars mellanrum
• Drick mycket vätska. Du ska helst dricka 10-12 glas om dagen. Bra att dricka är vatten, juice och örtteer.
• Undvik fet mat.
• Undvik starkt kryddad mat.
• Undvik alkohol. Är du gravid ska du undvika alkohol vare sig du har problem med illamående eller ej.
• Undvik koffein (kaffe och te).
• Ät gärna torra kex, torrt rostat bröd och skorpor.
• Ingefära kan motverka illamående. Drick ingefära eller ät ingefärstabletter.
•  Vila dig flera gånger om dagen. Det är bra att lägga sig ner och ha något högt under huvudet och benen.

Om du känner av morgonillamående, ät lite innan du går upp ur sängen. Du ska inte gå upp och kissa eller hämta maten först, då fungerar det inte!. Din partner kan ge dig frukost på sängen eller så kan du förbereda en frukostbricka som står klar vid din säng när du vaknar, eller ha ett kexpaket intill sängen.

• Ta det lugnt när du går upp. Rör dig långsamt och undvik hastiga rörelser.
• Ät varannan eller var tredje timme, även om du inte är hungrig.
• Sitt upp efter måltiderna så att tyngdkraften hjälper dig att hålla maten nere.
• Det kan hjälpa att äta lite innan du sover. Gärna yoghurt, bröd, mjölk, flingor eller en liten smörgås. Det kan också hjälpa att äta lite på natten eftersom det förebygger morgonkräkningar.
• Om det är bestämda lukter som utlöser illamåendet eller kräkningarna, så undvik dem.
• Det kan vara förnuftigt att vänta lite med att borsta tänderna efter en måltid, eftersom det kan utlösa kräkning.
• Det kan också hjälpa att få frisk luft och lite motion. Det är en god idé att gå en liten tur varje dag. Både för att du kan andas ren luft och för att det ökar aptiten. Eventuellt kan du sova med öppet fönster.
• Undvik rökning. Rökning är skadligt både för dig och för barnet. Rökning minskar även aptiten
• Undvik alla former av medicin.
• Om du ska ta medicin efter ordination från din läkare, så försäkra dig om att han eller hon vet att du är gravid, eftersom många läkemedel är skadliga för fostret.

Fråga även din barnmorska eller din läkare om råd. Det vet ofta precis vad som kan hjälpa i just din situation.

När ska du söka läkare?

Om inget av ovanstående fungerar, eller:

• Om du kräks mer än 3-4 gånger om dagen
• Om du går ner i vikt.
• Om du kräks blod eller får kräkningar som ser ut som kaffesump.
• Om du blir av med mer vätska än du kan behålla. Tecken på uttorkning är: svimningskänsla, mindre mängd urin, mörk och starkt luktande urin eller att du inte kan kissa, torrhet i munnen och torra, spruckna läppar.
• Om du är orolig för ditt tillstånd, eller tror att det är något allvarligt fel.

Här kan du läsa vad vårdguiden skriver om gravid och illamående.

Somna utan gråt

Mitt första barn, sov gott på nätterna om hon fick ligga nära, sov länge på morgnarna, men ingenting på dagarna. Hon har aldrig sovit middag på förskolan tex. Mitt andra barn älskade att sova. Bad oss att släcka lampan och stänga dörren när han skulle sova för natten. På dagarna kunde han natta sig själv. La sig i en soffa eller i en hängmatta och sov några timmar.

Sedan kom trean. Han vaknade varannan timme i två år. På dagarna sov han om han blev buren i sjal eller ammad. I bland kände jag mig onykter av tröttheten och folk slutade säga att jag såg fräsch ut. . 

Så jag läste boken "Somna utan gråt" och vi följde Pantleys tips. Det hjälpte. Inte på en gång och inte så där Halleluleja-aktigt som man hade hoppats på. Men till slut sov han längre och längre pass. Han vaknar fortfarande väldigt tidigt. Vilket ibland är bra. För då kan kan underhålla sin lillebror som också är en sådan där early bird.

Så till alla er som kämpar, med nattningar, kvällsvak och omänskligt tidiga mornar: Det blir bättre. Tills dess, läs gärna boken "Somna utan gråt". Den finns även som pocket.

När jag köpte min bok fanns den ännu inte översatt, så jag läste den här, som riktar sig till lite större barn.

Här kan du läsa en artikel om Pantleys metod.

Stressade barn

Jag hittade en artikel om barn och stress. Så här står det bland annat:

Många vuxna är stressade idag. 

Det märks även att stress ökat hos barn. Skolan och läxor tar tid. 

Utöver det har många barn fritidsaktiviteter flera dagar i veckan.

Visst är det bra att barn prövar olika aktiviteter.

Idrott är dessutom bra för hälsan och barnets sociala kontakter, 

men det får inte bli så många aktiviteter att barnet mår dåligt.

Här kan du läsa hela artikeln och få veta hur tecken på att ett barn är stressat kan se ut.

 

2-åringen

Det är svårt det där med lämning på dagis. Hur man ska göra, när ens barn inte vill. Man vill ju inte lämna sitt barn gråtande. Det vill man ju bara inte. Men ibland har man inget val och man vet ju att det snart går över. Det säger fröknarna i alla fall.

Trots att man vet att man inte har, eller tycker sig inte ha, något val, för att man kanske har ett superviktigt möte, så räcker det oftast inte som tröst. Det kan kännas väldigt tungt och smärtsamt att gå ifrån sitt gråtande barn. Tänk om det skulle hända något? 

Då upprepar jag fröknarnas ord i mitt huvud:

-Det går över jättefort. På ett litet kick. Sedan skrattar han och leker med de andra...

Jag har aldrig haft ett sådant lätt barn att lämna på dagis som Harry. 

Vi har knappt kommit innanför dörren förens han ropar: 

-Hej då och skuttar iväg ifrån mig. 

Tills för några dagar sedan. Fröknarna på dagis känner inte igen den Harry han nu är vid lämningarna.

Harry vill sitta ihop med mig nu för tiden. Inte på något smickrande sätt.

Jag får inte gå på toaletten själv. Harrys pappa får knappt röra vid honom.

Inte natta honom, inte byta blöja, inte trösta.

Jag har två val. Jag kan rätta mig efter Harry eller rätta mig efter mig. 

Ofta blir det lite båda. Men mest försöker jag rätta mig efter mig (inbillar jag mig i alla fall). 

Jag tror att i det långa loppet blir det bäst för oss båda.

Jag går i väg på min yoga, trots att han skriker efter mig i sin pappas armar,  jag låter hans storasyskon sitta kvar i mitt knä, trots att han gråter hjärtskärande och försöker knuffa undan sin bror eller syster, jag går själv in på toaletten, trots att han skriker och bankar på dörren, jag vill sitta själv på min stol när jag äter, trots att kan skriktjatar och ber, jag lämnar honom till en fröken på dagis och vinkar hej då, trots att han gråter efter mig och trots att jag inte har något superviktigt möte att gå till (men alltid med en klump i bröstet och mantrat -Det går över på ett kick).

Men på nätterna ligger vi nära. Tryckta mot varandra.

Jag ger honom mycket. Men inte allt. Jag älskar honom gränslöst, men kan inte låta mig kontrolleras. Jag kan inte låta honom använda sitt skrik som ett vapen, som hela familjen ska rätta sig efter.

Det är som på flyget. Sätt på syrgasmasken på dig själv först. 
Sedan på barnet.

Trots att jag vet att det antagligen bara är en tidsbegränsad period som vi ska ta oss igenom, så tror jag att det är bra att vara konsekvent och sätta gränser. För jag vill ju inte att det ska bli ett mönster.
 
Så småningom kommer det här antagligen bara vara ett blekt minne.

Drömmen

När jag väntade vårt första barn, så hade jag en återkommande dröm. I drömmen satt jag på Ikea, i en av deras soffor som var avsedda för vila och amning. Där satt jag och ammade, så självklart. Jag betraktade mig utifrån och såg bilden av en lycklig moder, med en frodig bebis vid sitt bröst, på Ikea.

Mitt liv var komplett i den drömmen. En riktig dröm-dröm. 

Vad säger det om mig och vad säger det om Ikea?

Olika räknare och animationer

Här kan du hitta ägglossningsuträknare, förlossningsuträknare och animationen som visar hur barnet växer i magen. 

Menskopp

Dagens tips kommer här: Menskopp!

Menskopp är ett mensskydd, ett alternativ till tampong och binda.
Ett mer ekonomiskt och ekologiskt val. Jag är verkligen supernöjd med mina.

Här kan du läsa vad wikipedia skriver att en menskopp är för något.

På menskoppen.se kan du läsa mer ingående om vilken kopp du bör välja och de vanliga nybörjarfelen.

Här är en länk till en artikel, som Metro skrivit, om att skydda sig ekologiskt.

Förlossningsprat under ett parasoll

I tisdags kom en vän hem till mig. Hon väntar sitt andra barn, som antagligen kommer vilken dag som helst.

Vi satt på min terrass, under ett parasoll och pratade om förlossningar. 

Det är något som jag troligen aldrig kommer att tröttna på att berätta om. Mina förlossningar. Dom har alla varit så olika, men lika fantastiska.

Jag tycker också väldigt mycket om att höra om andras förlossningar och läsa förlossningsberättelser. Så det var en mycket härlig eftermiddag.

Jag går en kurs och i dag skulle vi öva på att lyssna utan att säga något. 

Inte ens ett pip. Till en början tyckte jag att det var besvärligt. Jag är så van vid att flika en ett ord. Ett ja, ett okej och jag förstår eller precis.

Men sedan. När det hade gått några minuter, så var det väldigt skönt att lyssna utan att prata. 

För då lyssnade jag verkligen. Med både öron, ögon och hjärta. 

Ännu skönare var det att sedan få berätta för någon som lyssnade under tystnad. 

Då kunde jag ta pauser, jag vågade stanna upp och verkligen tänka efter, utan att oroa mig för att bli avbruten. 

Så det ska jag ta med mig. Jag ska försöka bli en bättre lyssnare. Speciellt när andra berättar om sina förlossningar. Hur gärna jag än vill flika in med anekdoter från mina egna fyra förlossningar, så ska jag försöka att låta bli och bara lyssna.

Förlossnigsberättelse

Jag hittade en mammas berättelse, om när hennes son föds med segerhuva, när jag sökte på Cayenne Ekjordh. 
Här finns förlossningsberättelsen.

Bebisen har ingenting med förlossningsberättelsen att göra

Dyktekninken

När jag födde vårt tredje barn, Tage, så använde jag mig omedvetet av dyktekniken.

Dyktekniken är ett sätt att hantera smärta under förlossningen. Tekniken har utvecklats av barnmorskan Cayenne Ekjordh och går kort ut på att kvinnan ska vara så avslappnad som möjligt under förlossningen, ge efter och bara följa med.

- Den stora utmaningen för den som ”dyker” är att inte fly smärtan, säger Cayenne. Det är ju vad vi är vana vid, att hitta något sätt att komma undan. Det här kräver lika mycket mod som bungy jump. Men varje gång man vågar blir man rikt belönad. 99 procent av kvinnorna som prövar säger att det gör mindre ont med dyktekniken.

Här kan du läsa mer om dyktekniken.

Advice for the mother at the time of birth

Så här står det i min bok Spriritual Midwifery:

• At the birthing, the mother is the main channel of life force. If she is cooperative and selfless and brave, it makes there be more energy for everyone, including her baby who is getting born. Giving sombody some makes you and everybody else feel good. You don´t have your baby out yet to cuddle and hold; so giving the midwives and your husband some is giving your baby some. If you are in the hostpital, you can make there be more energy by finding someone you can conect and be friends with.
•  During a rush, keep your eyes open, and keep paying attention to those around you and what´s happening. If you feel afraid or if something is happening that makes you uptight, report it - the midwives can help sort it out until it feels good.
• Don´t complain, it makes things worse. If you usually complain, practice not doing it during pregnancy. It will build character.
•  Talk nice; it will keep your bottom loose so it can open up easier. It´s okay to ask the midwives or your husband to do somthing for you, like rub your leg or get a glass of water. Ask real nice and give folks some when they do somthing for you.
• Be grateful that you´re having a baby, and be grateful to your partner who´s helping you - it´s an experience that you only do a few times in your life, so make the very most of it, and get your head in a place where you can get as high as possible.
• Remember you have a real, live baby in there. Somtimes it´s such an intense trip having a baby that you can forget what it´s for!
• Learn how to relax - it´s something that requires attention. You may have to put out some effort to gather enough that you can relax.
• Keep your sense of humor - it´s a priceless gem which keeps you remebering whwew it´s at. If you can´t be a hero, you can at least be funny while being a chicken.
• Remember your monkey self knows how to do this really well. Your brain isn´t very reliable as a guide of how to be during childbirth, but your monky self is. 

Dessa råd skiljer sig väldigt mycket från de som vi är vana vid att läsa i dag. Hur upplever du dessa råd?

Det som är fint

Jag har en fin vän som är väldigt duktig på att fotografera. 
Hon har en blogg, där man kan få ta del av hennes fantastiska bilder. 
Bland annat fotografier på hennes barn. 
Här hittar du hennes blogg Det som är fint.

Marknadsför mig själv

I dag har jag besökt Ekens MVC och BVC, där jag satte upp lappar och lämnade
visitkort. Snart ska jag upp till Södra BB för att lämna visitkort.

Vad bra det skulle vara om jag vore så här duktig på att marknadsföra mig själv i andra sammanhang. 

Jag tror att anledningen till att det känns så lätt och roligt att göra reklam för mig själv som doula är för att jag verkligen brinner för det här. 

Ja tänk att kunna bli anställd och få doula på heltid. Det vore nåt det.

Fast å andra sidan skulle man kanske tappa gnistan då och trötta ut sig emotionellt. För varje förlossning jag är med på är som en jorden runt resa.