DOULA

Ni vet min son Tage. 6-åringen som varit så försiktig om sig. Som inte ville börja skolan, bli borttappad, börja på någon aktivitet eller följa med kompisar hem utan att jag följde med. Som alltid ville hålla mig i kjolen och ofta försvann in i sin lekvärld.

Han är en ny person numera.

Det där ängsliga har han lämnat bakom sig.

Han älskar skolan och har gått själv dit i fem dagar nu. Inte själv själv. Men utan en vuxen. Han har gått min sin storebror och två vänner.  

Egentligen tycker jag nog man är litet för liten för att gå själv till skolan när man är 6-år. Men när Tage frågade mig, så insåg jag att det här kan jag inte neka honom. För nu måste jag visa att jag litar på honom. Han har tagit det här beslutet och det är så stort att det inte går att göra annat än att säga: Självklart. Vad modig du är. Det kommer att gå jättebra.

Han har börjat på två olika aktiviteter. 

Yoga och simning som han längtar efter hela veckan.

Han frågar varje dag om han får ringa till en kompis som han kan gå hem till och leka med.

I går höll jag på trilla av stolen när han berättade att han ville uppträda med en sång på fredagsshowen som de har på fritids tillsammans med ettorna och tvåorna. Det är nästan så att jag vill hoppa av min resa ner till Skåne för att kunna vara där och se honom sjunga om en tysk krokodil.

 

Han blommar och växer och är lika fantastisk som vanligt men nu flyger han högt högt och är inte lika rädd för att falla.

Mitt hjärta svämmar över.