Raketförlossning och goda smörgåsar

I går hade jag yoga- och boklubb med mina vänner. Först hade jag en liten yogalektion (där min telefon ringde två gånger, men jag vågade inte stänga av den eftersom jag har doulajour). Sedan pratade vi om boken och åt god mat bla en kikärtsröra med mycket vitlök. Jag sa något om att det kanske inte var så bra att äta så mycket vitlök om förlossningen skulle starta. Ni vet den där förlossningen jag skrev om tidigare som jag skulle doula vid. Hon som hade haft en störtförlossning tidigare. Men röran var ju så god så den var svår att låta bli.

Jag var uppe lite för länge och tänkte, jag måste gå och lägga mig tidigare, så att jag inte är för trött om förlossningen skulle starta. Men jag hade ju så mycket intressant att läsa.


Som tur var höjde jag volymen på min telefon innan jag somnade.
Vår son vaknade straxt efter att jag somnat med värk i ena örat. 
Han skrek och vi blev oroliga att han skulle väcka sina syskon så vi höll på trixa och fixa och då, då ringer telefonen.
Nu hade nog förlossningen startat.


Jag kastar mig in på toaletten. Bortar mina tänder, igen, noga noga. Borstar tungan. Tar tandtråd. Gurglar med Listerin. Men nej. Vitlöksstanken är kvar. 
Jag kastar på mig kläderna, ringer taxi och springer upp på gatan. Ingen taxi kommer. Jag ringer upp igen. Han stod vid vid nr 28 istället för 78. Jag småspringer i den hala kalla natten mot taxin. Hoppar in och säger. 
-Kör mig till Karolinska sjukhusets förlossning. Snabbt!


Han berättar att han bara varit taxichaufför i två veckor och hittar inte så bra. 
Han kör osäkert (jag tycker att han sniglar sig fram) och väl framme i Solna så kör han fel och vi är nästan på väg tillbaka mot stockholm. Han får göra en usväng och jag försöker hitta skyltar som ska visa oss vägen. Jag lyckas guida oss rätt. Han vill berätta någon historia, men jag kastar mig ut ur taxin och in på förlossningen. 
Jag är framme på sjukhuset ungefär en halvtimme efter att jag fått samtalet. Det kändes som tre timmar.    
Mamman ligger i deras akutrum. Det var nämligen fullt på förlossningsavdelningen (och bb).
Jag hinner vara på förlossningen ungefär 50 minuter innan pojken föds.
Det gick snabbt den här gången också. Men det var en helt annan förlossning.
Allt gick jättebra och mamman är lycklig och barnet är frisk och fantastiskt vacker.


Jag passar på att gå på toaletten och upptäcker att jag har tandkräm på hela kinden. Barnmorskan hade försökt att säga det till mig. Men jag hörde inte så noga då. Fullt koncentrerad på den födande mamman.
Jag berättade att det var premiär för mig att doula på KS. Barnmorskan sa då att det är förstå gången hon jobbar med en doula, ja att hon aldrig tidigare har stött på en doula på KS förlossning. Hon sa att hon trodde inte att de som valde att föda på KS var sådana som ville ha en doula. Så nu undrar jag. Vilka är det som vill föda på KS och varför skulle de vara annorlunda än de som väljer att föda på SÖS eller Danderyd?


Jag fick beröm från undersköterskan, hon som sedan bjöd oss på en fantastisk bricka med goda smörgåsar, juice, kaffe, varmchoklad och blommor. Det är nog den finaste och godaste förlossningsbricka jag varit med om.


Sedan vid fem snåret tog jag taxi hem. 
Jag la mig i min dotters säng och sov tre timmar.
Min son, som är hemma pga det onda i örat och jag var nyss uppe på kondiset och köpte semlor. Det kan man behöva en dag som denna. 
Speciellt eftersom vi ska ha fredagsmys för drygt 30-gäster. Då kan man behöva socker för att hålla sig lite alert.
I kväll ska jag dock vara försiktig med vitlöken, i fall nästa förlossnings om jag ska doula skulle starta i natt. Man vet ju aldrig.