fredag 17 februari 2012

Det är helt okej för pappor och mammor att vara rädda

När jag berättar att jag är en doula så är det många som frågar mig vilka det är som vill ha/behöver en doula.
Jag svarar att det är olika personer. Ensamstående, par, förstföderskor, omföderskor, de som är förlossningsrädda och de som inte är det.
Då brukar följdfrågan bli hur papporna upplever det att jag är med på deras förlossning.
-Bra. Många gånger är jag med just för papporna eller partnern. För att de kanske är rädda, oroliga och känner sig otillräckliga. Jag kan ge dem verktyg så att det kan vara delaktiga i förlossningen. Att de blir viktiga och aktiva. Jag kan bekräfta och svara på frågor, så att de känner sig trygga och lugna. Jag kan springa i väg och värma vetekudde, göra smoothies osv så att partnern hela tiden kan vara närvarande med mamman och vara hennes största och viktigaste stöd.


Självklart är det mamman som gör det stora jobbet. Det är hon som har förlossningsvärkar och hennes kropp som föder fram barnet. Därför verkar det naturligt att hon känner oro och ängslan inför förlossningen. Men för mig är det helt naturligt att även pappan/partnern (om det finns en sådan) känner oro och ängslan inför förlossningen. Det är ju hans/hennes älskade som ska föda fram deras barn. Det är ju hon som kommer ha värkar. Det kan vara fruktansvärt att se någon nära ha ont. En maktlöshet att stå vid sidan om och såklart rädslan att det ska hända något med barnet och mamman. 


Så när Aftonbladet publicerade en artikel härom dagen om att var fjärde pappa känner obehag vid förlossningen så blev jag glad. Glad för att det är viktigt att prata om rädslor. Jag tror att artikeln kan hjälpa så att fler kan våga tala om att de är rädda och inte behöva känna skam över det. Att det finns fler som känner så och att det inte är något konstigt.


Jag blev däremot ledsen när jag läste hånfulla kommentarer på Facebook om att det var så "synd om papporna". Men det är väl inte det som artikeln handlar om. Att det ska vara mest synd om någon?


Om vi kan stötta papporna att vara bra stöd, så blir det ju bättre för den födande kvinnan.
Den här artikeln är bra och viktig.
Dessutom skriver Lisa Röstlund att man kan ta hjälp av en doula. 
Hurra tänkte jag. Jag tycker nämligen att det är jättebra om ordet doula används ofta i media, så att fler hör talas om doula, så att det inte upplevs som något flummigt utan något välbekant. För då kommer förhoppningsvis fler ta hjälp av en doula.


För jag är övertygad om att en doula kan göra en enorm skillnad under en förlossning.




Här kan ni läsa Aftonbladets artikel.





Pappan på bilden har ingenting med det jag skrivit eller med artikeln att göra, mer än att han är just en pappa till tre fina barn.

2 kommentarer:

  1. Håller helt med dig. Partnerns förlossningsrädsla är ju jätteviktig att ta på allvar. Jag märker så tydligt i mina kurser att kvinnan känner sig trygg efter kursen just för att partnern fått en uppgift och något att hålla sig till. När de inte längre är rädda för förlossningen hjälper det kvinnan att slappna av. Många kvinnor är ju också oroliga just över att deras partner inte ska fixa det.
    Väldigt tråkigt med de hånfulla kommentarerna.

    SvaraRadera
  2. Det blev en diskussion på FB ang det jag skrivit eller framförallt artikeln jag länkade till. Många blev upprörda över slutet av artikeln. Journalisten har med ett utdrag från ett forum, där en mamma berättar om pappan som inte gillar blod och slem och kanske därför inte kan vara med under förlossningen. De stör sig på att pappor har ett val att inte vara med, medan mammorna inte har det. Att det borde vara lika.

    SvaraRadera