Nästan varje dag känner jag en sådan enorm tacksamhet över den kärlek som mina barn visar varandra.
Jag vet inte vad det beror på. Vad vi gjort eller vad vi inte gjort, men våra barn har aldrig direkt varit svartsjuka på varandra. Så klart att de bråkar. Men aldrig så att det varit något problem. Tvärtom. De lär sig lösa konflikter.
Varje morgon när min son ska gå i väg till skolan, så vill han ha ett ordentligt hej då från samtliga i familjen.
Det är väldigt viktigt för honom. Så i tur och ordning pussar och kramar vi honom och vinkar hej då.
Varje morgon blir jag så rörd av denna cermoni. Av de innerliga kramar syskonen ger varandra.
Jag önskar att jag kunde tala om för er hur vi lyckades få fyra barn som verkligen tycker om varandra.
Men tyvärr vet jag inte det. Kanske är det bara tur. Troligen. Men om det inte bara är tur, så lovar jag att, så fort som jag kommer på det, att dela med mig utav det till er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar