En ledsam dikt från ett vuxet barn

Här kommer en dikt som inte alls har med barnafödande eller doulande att göra. Men väl om barndom och föräldraskap.

Den där oron

Den fanns där jämt

Jag var alltid lös i magen

För oron gjorde så med mig

Jag hade så ont i magen

Så ont att jag inte kunde stå

Jag fick åka till sjukhus

Där blev jag kvar

Dom försökte förstå varför jag hade så ont i magen

Varför jag inte växte

Inte gick upp i vikt

Men ingen frågade hur jag hade det hemma

Ingen frågade varför jag ville försvinna

Varför min kropp försökte hjälpa mig att bli av med den där oron

Jag var fem år då

Fem år

Och jag ville bara bli av med den ständiga oron.