onsdag 12 september 2012

I dag är mitt hjärta mjukt.

I förrgår föddes han, min kära väns andra barn. En son. Kl 21.21. Han hade tydligen haft bråttom. 
Tror jag det. Han hade väntat med att komma. Hela två veckor efter bf. 

I  går somnade en kär vän in. En av de finaste hundar jag haft glädjen att få lära känna. Hon var gammal, så det hela kom väl inte som en överraskning. Men det gör alltid ont att förlora någon man tycker väldigt mycket om.

I dag har jag varit på sjukhuset hela dagen med mina två äldsta barn. Minnen sköljde över mig, när jag hörde de små barnen gråta i rummen intill. Minnen från när mina barn insjuknade i diabetes. Kaosen, sorgen och de små sönderspruckna kropparna. Armarna, händerna och fötterna. På Svante, som endast var fem veckor gammal fick de till slut sätta en infart i huvudet på. 
Den lilla bebisen med stort bandage om huvudet vars liv inte kunde garanteras. Sådana minnen välde över mig nyss.

Så är idag är mitt hjärta mjukt och tårarna hela tiden på gränsen. 
Liv och död, alltid så nära.



2 kommentarer: