Städa rummet

Jag har fyra barn som ni vet. Fyra helt olika barn. Men när det kommer till städning är dem väldigt lika. I alla fall tre av dem. Det blir gråt och tandagnisslan när det nalkas städning. Jag försöker vara konsekvent. Hotar lagom och uppmuntrar mycket. Men trots det så försöker de alltid att slingra sig undan och hävdar att jag är så petnoga.

Det kanske jag är också. Måste det vara städat? Kan inte barn få ha det stökigt? Nej jag tycker inte det.

Så fort det blir stökigt i deras rum så slutar de att vara där. De drar ut sakerna i ett annat rum i stället och finns det något som gör mig allergisk så är det röra. Dessutom så tycker jag att det är viktigt att barnen lär sig värdet i saker. Att man vårdar sina saker. Att plocka undan det man dragit ut när man är klar, minskar risken för att någon trampar sönder den leksaken tex. Att det är roligt att vakna till ett städat rum och lättare att lägga ett pussel när inte hela golvet är ockuperat av tusen andra pryttslar (kanske projicerar jag mina egna känslor om städning på barnen, men för tillfället är jag övertygad om att det är det rätta).

Nu undrar jag. Har ni några bra tips på hur man får barnen att vilja städa? Är det lika omöjligt som att vinna de där miljonerna på lotto.

Här hittade jag en artikel om städning och känner mig träffad. Då jag ofta blir sur när dem inte städar. Gnäller när jag behöver städa åt dem och hotar med att dem inte får ta hem kompisar när det är så rörigt.
Ja. Jag är petnoga. Jag erkänner.