Meditera när du är gravid

Att meditera när du är gravid skapar lugn och ro. Det motverkar stress och spänningar och är ett fint sätt att skapa anknytning till ditt barn.

Sätt dig bekvämt. Det är viktigt att ryggen är rak och att du har ett mjukt underlag. Det går bra att sitta i en stol eller lutad mot en vägg.

Känn hur du slappnar av i hela kroppen, i axlarna och i ryggen.

Slappna av i käken. Ögonen slutna eller lätt halv öppna.

Lyssna till de ljus som finns runt dig.

Lägg märke till de tankar och känslor som ryms inom dig just nu.

Rikta uppmärksamheten mot andetagen. Känn din andningsrytm.

Känn andningen. Andetag för andetag. Låt andetaget få vara som det är.

Utan att förändrar. Bara iaktta utan att lägga någon värdering.

Andetag för andetag.

Placera vänster hand på hjärtat och höger hand på vänster hand.

Känns hjärtats slag. Din puls din rytm.

Ditt hjärta som slår för dig och ditt barn.

Låt händerna glida ner till din mage, nedanför naveln.

Bli medveten om ditt barns närvaro.

Föreställ dig hur ditt barn ligger.

Hur du tror att ditt barn ser ut.

Vilka ljud som du tror att ditt barn hör just nu.

Låt andetaget gå hela vägen ner i magen, till ditt barn och föreställ sig att andetaget är fullt av värme och kärlek till ditt barn.

Låt varje andetag omfamna ditt barn.

Drar i väg på ett föris

Nu ska jag snart cykla till ett församtal, eller ett "föris". 

Vi ska fördjupa oss i andningen. Den ljudlösa, lugna och mjuka.

Ett annat par som jag ska doula berättade att de övat på att ljuda som jag tipsade om. 

Nu ljudar mannen ett mjukt -mmm... när han gått och lagt sig och han hinner knappt med tre stycken -mmm... innan han somnar.

Så, att ljuda är effektivt och kan vara en bra hjälp till att både möta värkar och att somna. Topp!

Andning & avslappning -smärtlindring nummer ett under förlossningen.

Här får du inspiration till att börja öva på andning och avslappning under graviditeten. Något man har stor nytta av under förlossningen, och även efteråt, som mamma!
Andning och avslappning hör intimt ihop – andas du kan du lättare slappna av, och slappnar du av blir det lättare att andas. Problemet är att man ofta automatiskt spänner sig och slutar andas när det gör ont.

När du har värkar gäller det att inte följa reflexen att stelna till och sluta andas. Är man spänd gör det nämligen mer ont. En ond cirkel av smärta, rädsla och spänning kan uppstå. För att undvika det kan du förbereda dig genom att öva medveten andning och avslappning.
- Genom att arbeta med andning och avslappning på förhand odlar du en medvetenhet om din kropp. Du kan lättare tillåta förlossningen att ha sin gång. Det säger Janette Brandt som är förlossningspedagog i Uppsala, och håller kurser sedan 40 år tillbaka.
- Andning och avslappning är smärtlindring nummer ett under förlossningen. Så man bör alltid börja med det. Hur mycket annan smärtlindring som behövs beror på många faktorer. Och skulle förlossningen bli annorlunda än du tänkt, t ex ett kejsarsnitt, har du ändå stor nytta av att ha övat på avslappning. Du gör din del av jobbet: bejakar lugnet, andas och slappnar av, och överlämnar till den medicinska personalen att sköta sin uppgift.
Det finns många olika metoder och kurser för att lära sig andning och avslappning inför förlossningen: Profylax, yoga, dyktekniken, visualisering, vattengympa med avslappning, avslappnings-CD… Pröva det som du tror passar dig och det som finns tillgängligt på din ort.

Öva avslappning
Janette Brandt tror på att erbjuda ett smörgåsbord av olika avslappningsövningar. Då kan var och en finna det som passar. Här är några av hennes tips:
- Försök att bli uppmärksam på kroppsliga spänningar som uppstår i vardagen, och som du i vanliga fall inte märker. När du sitter vid datorn, talar i telefon osv. Kan du slappna av lite mer i axlarna, eller andra delar av kroppen?
- Gör det du brukar göra när du vill gå ner i varv – lägger du dig gärna i badkaret, soffan, sängen? Slappnar du av till musik, gör du konst, promenerar du i naturen? Gör mer av det! Kom ihåg att njutning handlar om avslappning!
- Visualisering: Föreställ dig en plats där du känner dig trygg och väl till mods, en favoritplats. Blunda och känn hur det känns att vara där. Gör föreställningen så tydlig och levande som möjligt. Hur ser det ut runt omkring dig? Hur känns luften? Vad doftar det? Hur känns det i din kropp?
Fler tips och övningar finns i broschyren Signekursen, som Janette är medförfattare till. (Se faktarutan).

Öva andning
Hur övar man då på andning? även här finns olika skolor och riktningar. Men allmänt kan man säga att andningen ska vara en hjälp till att känna lugn och slappna av i kroppen. Den ena ytterligheten man kan hamna i är som sagt att sluta andas när det gör ont. Den andra är att andas alldeles för mycket – en häftig flås-flämtandning som leder till hyperventilation.
-Det finns en viss risk, när man lär sig andningsteknik inför förlossningen, att man missuppfattar hur den ska användas. Man kanske tror att ju mer man andas, ju bättre, säger Janette Brandt.
Så är det alltså inte. En för häftig andning bidrar inte till lugn och avslappning, tvärtom. Blir man dessutom rädd av värkarnas styrka är panikandningen inte långt borta. En ond cirkel har dragit igång. Därför är det bra om både du som ska föda och din partner tidigt är uppmärksamma på eventuella tendenser till att andas för mycket, för snabbt. ( Se faktarutan om hyperventilation).
- Avslappning är det absolut viktigaste, säger Janette Brandt. Är man avslappnad, kommer andningen av sig själv. Men att medvetet andas lugnt kan också hjälpa till att förstärka avslappningen.
Ett bra sätt att börja är att sitta och blunda och fokusera på din egen andning. Du märker nog snart att du blir lugnare av att länka uppmärksamheten inåt. Andningen blir då ofta av sig själv lite djupare och långsammare. Du kan också öva att andas på olika nivåer, djupare-långsammare och lättare-ytligare. (Läs t ex om Spiralandning i Signekursen). Under värkarbetet behövs ibland en lättare andning. Och tänk på att andningen helst inte ska höras.
Vilken metod som passar bäst varierar från person till person. Läs här bredvid om hur Wiveca och Frida använde andning och avslappning under sina förlossningar.

---

Faktaruta:
Här finns resurser:
Signekursen är en broschyr som är utgiven av Svenska Barnmorskeförbundet och går finna på Internet: Sök på Signekursen. Eller fråga din MVC-barnmorska om hon har den.
Profylaxkurser baseras på psykoprofylaxen, en metod för andnings- och avslappningsträning som användes mycket under 70- och 80 talen, och nu blivit populär igen.
Yoga för gravida erbjuds på många håll i landet. övningar i andning, avslappning och närvaro brukar ingå.
Dyktekniken är en metod där fokus ligger på avslappning. Läs om den i Gudrun Abascals bok ”Att föda”, Katarina Janouchs ”Barnliv” eller på sajten www.enbrastart.se.
Vattengympa för gravida brukar också innehälla andnings- och avslappningsövningar.
Avslappning för gravida på CD finns bl a att köpa på Apoteket eller låna på biblioteket.
Doula: Om du vill ha en erfaren person vid din sida under förlossningen, som hjälper dig att andas och slappna av, kan du kontakta en doula, se www.doula.nu.
Hyperventilation. När man hyperventilerar andas man för häftigt i förhållande till syrebehovet. Då blir det för lite koldioxid i blodet och det leder till olika symptom. Det man ofta märker först är krypningar i händer och fötter samt yrsel. En känsla av ångest kan också bli följden av att man hyperventilerar. Men stress och ångest kan också bidra till att situationen uppstår. Självhjälp mot hyperventilation: Kupa dina båda händer, som om du skulle dricka vatten ur dem. Håll dem sen över din näsa och mun och andas in i dem. Fortsätt med det i minst 10 minuter, så återställs andningsbalansen och du känner dig lugnare.


Så använde vi andning och avslappning under förlossningen – Wiveca och Frida berättar:
Wiveca och Nicklas Leuchovius fick sitt första barn, dottern Viola, i januari -07. Eftersom Wiveca är lärare i kundalini-yoga hade hon förstås yogaandning och avslappning väl intränad sen många år. Under förlossningen använde hon även dyktekniken, som hon menar stämmer väl överens med yogafilosofin. Det var Wivecas doula som berättade för henne om dyktekniken i ett av deras möten före förlossningen.
- Det var skönt att höra om den metoden för jag kände att den skulle passa mig, berättar Wiveca. I yogan tränar vi på att vara närvarande i kroppen och andas även om det gör ont. I dyktekniken är också närvaron det viktigaste, att inte försöka fly smärtan eller kämpa emot.
Wivecas förlossning startade med vattenavgång och det hela tog flera dygn. I början använde hon djupandning som i yoga, och slappnade av så mycket som möjligt i alla värkpauser. Men senare, när värkarna blivit starkare och mer smärtsamma, fungerade djupandningen inte längre.
- Det var som om jag försökte kämpa bort smärtan med andningen. Jag tog i lite extra och andningen blev för kraftfull, jag blev spänd. Då slutade jag att kämpa och gick över till dyktekniken istället. Inget fokus alls på andningen, utan bara stanna kvar, gå in i värken, vara jättelugn och närvarande. Att slappna av och inte göra någonting, det var nyckeln. Andningen blev av sig själv mjuk, ytlig och långsam. Och det gjorde inte alls lika ont längre.
- Men även om det handlar om att inte göra någonting, så behövs en enorm mental viljestyrka för att hålla på med dyktekniken, säger Wiveca. Min doula gav mig stöd att fortsätta och jag hade hjälp av att ha tränat närvaro i yogan. Så jag tror att förberedelse behövs, och att man får stöd av någon under förlossningen.
I den sista fasen av förlossningen och när Viola föddes använde Wiveca lustgas. Allt gick bra och hon känner sig nöjd när hon ser tillbaka på den långdragna förlossningen.

Fridas förlossning:
Frida och Christian Hallström fick dottern Alice i april 07. Hon är deras första barn och de föreberedde sig inför förlossningen genom att gå Födelsekursen hos Studiefrämjandet i Göteborg. Frida berättar:
- Förlossningen tog lång tid, 71 timmar från första värken. Jag hade hela tiden användning av andningen som vi hade lärt i kursen. Mitt fokus var på andningen, hur den kom in i kroppen, och ut igen. Jag hade en bild av att den gick i vågor. Koncentrationen på andningen hjälpte mig att vara lugn. Jag andades in genom näsan, ut genom munnen
- I pauserna mellan värkarna föreställde jag mig en favoritplats. Det är vid mina föräldrars sommarställe, och jag tänkte mig att jag satt längst ut på en brygga och tittade ut över vattnet. Det gav mig en trygg känsla så att jag kunde slappna av och vila.
Eftersom Fridas förlossning var så långdragen var det oerhört betydelsefullt att hon lyckades hålla modet uppe.
- Chrille hjälpte och peppade mig hela tiden. Han påminde mig om att andas. Jag gick in i mig själv så mycket att jag inte har något tidsperspektiv. Men jag var aldrig riktigt rädd.

- När det gäller andningen var det mer det mentala än det tekniska som var till hjälp. Jag använde ingen speciell andningsteknik, utan det var fokuseringen som var viktig. Och positivt tänkande: ”den här värken gör nytta, och den är snart över!” Vi hade förberett oss mentalt genom kursen, det var värdefullt.
Frida hade också hjälp av en TENS-apparat i början, och lustgas mot slutet. Att öppnas de första centimetrarna tog allra längst tid, mot slutet blev det som en ketchupeffekt och Alice föddes efter bara fem krystvärkar.
- Nu efteråt tycker jag att förlossningen var helt fantastiskt häftig. Jag skulle gärna göra om det imorgon.

Av Bodil Frey. Tidigare publicerad i Vi Föräldrar Gravid nr 5 -07

Artikeln hittade jag här, på en bra start... 

Profylax

Profylax betyder ungefär förebyggande åtgärd. Inom det medicinska området handlar det vanligtvis om förebyggande av sjukdom. Profylaktiska åtgärder mot sjukdom innefattar ett flertal åtgärder för att minska risk för smitta.

Exempel på profylaktisk behandling är vaccination och insättande av profylaktiska läkemedel såsom Lariam/Malarone (ökar motståndskraften mot malaria). Termen används också när man i förebyggande syfte ger andra läkemedel såsom antibiotika innan operation för att minska risken för komplikationer.

Profylax används ofta i förlossningssammanhang som en kortform av psykoprofylax, med fokus på att förbereda mamman på förlossningsprocessen genom till exempel andningstekniker och coachning.

Psykoprofylax består främst av andningstekniker som används för att slappna av och fokusera i samband med förlossningen för att underlätta förlossningsarbetet. Genom dessa andningstekniker ökar känslan av kontroll, förmågan att arbeta med kroppen under värkarbetet och samtidigt kan den upplevda smärtan minska. På detta sätt kan förlossningsarbetet bli mer effektivt och därmed säkrare (långa utdragna förlossningar innebär risker för både barn och mor).

Psykoprofylaxkurser hålls av utbildade barnmorskor som specialiserat sig på just andningstekniker, målbilder och andra avslappningstekniker som kan användas under förlossningsarbetet. Detta för att det är mycket viktigt att få korrekt information. Pappans eller någon annan medföljares roll anses som mycket viktig och under en profylaxkurs kan pappan tilldelas viktiga pappauppgifter som att hjälpa kvinnan fokusera och hitta tillbaks till andningstekniker om hon tappar fokus.

Så skriver Wikipedia om profylax och psykoprofylax.

Det finns en profylaxblogg. Den hittar du här.

Här kan du ladda ner Signekursen.

Meditera med uppmärksamhet på andningen

När man mediterar sitter man ofta på golvet, vanligtvis med korslagda ben på en kudde eller en meditationsstol men det går även bra att sitta på en stol, i en soffa eller i sängen (kanske med en kudde som stöd mellan rygg och vägg). Det viktiga med sittställningen är att man sitter relativt upprätt, stabilt och avspänt. Ju bättre, ju mer stabil och avspänd, man känner sig i kroppen desto lättare blir det att meditera.

Försök se till att du inte kommer att bli störd under meditationen. Sätt därför på telefonsvararen eller stäng av mobilen och om det behövs, underrätta dem som är i din närhet om vad du tänker göra.

Läs gärna igenom instruktionen någon gång, så att du är bekant med den och prova sedan att meditera i ca. 15-20 minuter. Du kanske också vill skriva ut denna text och läsa den borta ifrån datorn.

Instruktionen börjar med att man blir medveten om kroppen och hur det känns i den. Ofta kan vi vara för mycket "i huvudet" och inte så medvetna om vår kropp och vad vi faktiskt känner. Först steget är därför att få kontakt med sin kropp och sina känslor. När man går igenom kroppen med sin uppmärksamhet är det viktigt att tillåta sig känna vad det än är man känner.

Det är lätt att inte vilja känna sig spänd eller illa till mods; och ibland kan glädje kännas obekant. Det handlar alltså inte om att bli helt avspänd och lycklig direkt. Så funkar vi inte. Det är viktigt att möta sig själv och det man upplever, om det är irritation, vrede eller bara en grå tråkighet. Vi har en tendens att konstant sysselsätta oss, som om vi vore rädda för att bara vara och inte göra något ett litet tag.

Uppmärksamhet på andningen – förenklad version

Sätt dig till rätta, hur du nu väljer att sitta. Slut lätt dina ögon och tag ett par lite djupare andetag och låt kroppen slappna av. Känn sedan kontakten mellan kroppen och det du sitter på. Lägg märke till kroppens tyngd och låt dig sjunka in i kontakten, utan att kollapsa. Känn samtidigt hur överkroppen lätt lyfter uppåt och att huvudet är relativt upprätt.

Lägg sedan märke till hur det känns i kroppen. Börja med att bli medveten om hur det känns i benen och fötterna och låt dom slappna av. Tag sedan din uppmärksamhet till höfterna och baken och låt dem slappna av. Sedan magen och bröstkorgen. Låt magen slappna av och bröstkorgen röra sig fritt i takt med andningen.

Tag sedan din uppmärksamhet till axlarna och nacken. Låt dem slappna av och bli mjuka. (Ofta bär vi mycket spänningar här!) Lägg sedan märke till hur det känns i armar och händer, som vilar lätt i knät. Och till sist bli medveten om huvudet och ansiktet och låt hela ansiktsmasken slappna av.

Låt på detta sätt hela kroppen slappna av och var närvarande i den. Känn den, från benen och upp. (Om du i meditationen skulle försvinna bort i tankar eller fantasier kan du hela tiden komma tillbaks till kroppen och använda den som ett ankare för din uppmärksamhet.)

Rikta sedan din uppmärksamhet mot andningen, som hela tiden funnits där. Bli medveten om andningens rörelse i kroppen. Låt andningen komma och gå som den vill, utan att styra den. Möjligtvis kan du till en början ta några lite djupare andetag och sedan låta den återgå till normal.

Lägg därefter märke till hela andningen, inandning och utandning och hur bröstkorg, kanske mage, rör sig med andningen. Låt din uppmärksamhet vila vid andningens rörelse och rytm. Om du skulle bli upptagen av tankar, lägg då bara märke till det och kom tillbaks till upplevelsen av kroppen och andningen.

Försök inte tvinga eller forcera din uppmärksamhet, utan med nyfikenhet kom tillbaks till vad som händer just nu och lyssna inåt. Och följ varje andetag.

Sedan kan du en stund bli mer medveten om själva utandningen. Lägg märke till var den börjar och var den tar slut. Känn hur kroppen rör sig med andningen och låt dig slappna av djupare på utandningen. Sitt så ett tag.

Sedan kan du en stund lägga mer märke till inandningen. Känn var den börjar och tar slut. Lägg märke till vad som händer med inandningen.

Därefter kan du bara vila i andningen, i varje andetag. Lägg märke till vad som händer i sinnet. Om du har några tankar och deras kvalitet. Lägg även märke till vad du känner, vad det än är. Låt det vara där. Sitt så en stund och vila i din nuvarande upplevelse.

För att avsluta meditationen kan du lätt öppna ögonen och sitta kvar en stund och smälta upplevelsen.

Artikeln hittade jag här, på Stockholms Buddistcenters hemsida. 

Andas som ett spädbarn

Andning

När vi är stressade så lägger vi oss till med en felaktig, snabb och ytlig andning högt uppe i bröstet. 

Forskare Bo von Scheele har fastslagit i sin forskning att den ytliga andningen resulterar i att: 

• När vi andas fel påverkar det hela det kemiska systemet i kroppen, framför allt pH-värdet. 

• Njurarna tvingas arbeta hårdare och blir överansträngda 

• I förlängningen leder felaktig andning till dåligt blodflöde till hjärnan, med migrän, ångest, glömska och trötthet som följd. 

Det är därför A och O att lära sig att andas på rätt sätt. Genom att göra det kan man påverka sitt mående på ett positivt sätt. Till din hjälp får du här en andningsövning:

Lägg dig på rygg, fötterna 2-3 decimeter isär. Så får höften plats att slappna av.

Armarna ut från kroppen, så pass långt ut från kroppen att handflatorna utan ansträngning kan vändas uppåt. 

Om det kräver att du ligger med armarna rakt ut åt sidorna, så gör det. Nu kan skulderbladen ligga platta mot underlaget och ryggen, och axlarna kan slappna av. 

Slappna av i käkar och haka. Låt tungan släppa från gommen. Släta ut pannan.

Känn din hud över hela kroppen. Mot kläderna, underlaget, luften. Gå med ditt fokus igenom hela din hud.

Känn tyngden av kroppen ner mot jorden. Jorden, som under hela ditt liv stöttar och bär upp dig vad du än gör, tänker, känner, säger eller vill. Jorden stöttar dig genom allt, varje gång du faller så är den där och tar emot dig. Du kan låta den bära dig nu, slappna bara av och lämna över din tyngd till jorden.

Låt din andning bli djupare för varje nytt andetag. Fördjupa din andning successivt så att varje ny inandning blir djupare än den dessförinnan. Andas genom näsan. Låt andetaget gå långsamt, låt inandningen ta lika lång tid som utandningen.

Fördjupa din andning såpass att du använder dina lungors fulla kapacitet - andas in och fyll lungorna hela vägen nerifrån nedersta delen i lungorna som går ner i magen, fyll upp hela bröstkorgen ut åt sidorna, upp mot taket och ner mot underlaget, fyll hela vägen upp till nyckelbenen - andas ut och töm långsamt lungorna, låt bröstkorg och mage sjunka in igen tills lungorna är helt tomma, ta därefter skjuts av den totala utandningen in i nästa inandning och låt den bli än djupare.

Hitta en lååångsam och jämn rytm i din andning. Känn andningens rörelse som går som en våg, fyller på så att magen höjs, vidare upp i bröstet, ända upp till nyckelbenen, för att sedan tömmas ut och bröstkorg och mage sjunker in igen.

Just så här andades du som spädbarn. Visst gick andetaget lite snabbare då, men det berodde på att lungorna var mindre och att det då tog kortare tid att fylla dem helt och hållet. När du var nyfödd hade inga spänningar hunnit lägga sig runt andningsapparaten, ingen stress hade hunnit påverka din kropp och ditt sinne. Det är just så här som dina lungor är programmerade att andas rent biologiskt. Och det handlar bara om en avslappning. Anledningen till att många inte andas såhär vanligtvis är att de har spända muskler som är inblandade i andetaget. Spänningar som fäst sig i kroppen som en sköld för själen.

När vi väl kom ut i världen som barn mötte vi miljöer där det inte var helt okej att bara vara sig själv, låta själen styra. För varje gång vi fick lära oss att hålla igen oss själva så gömde sig själen lite mer bakom en muskel som spände sig. Andetaget förminskades och blev av vana kortare och lättare.

Genom att slappna av och låta andetaget fördjupas mjukar du upp, sträcker ut och stärker musklerna runt andningsapparaten igen. På samma gång luckrar du upp spänningarna - blockeringarna och sköldarna som ligger emellan själen och ditt yttre. I detta uppluckrande släpper känslorna och tankarna som kapslat in sig i musklerna och inte fått synas. Känslor och tankar som du lärt dig att inte visa eller ens acceptera. Det kan vara sorg, ilska, självförtroende, styrka, kreativitet, etc.. Låt det komma, även om det är jobbigt. Det är en utrensningsprocess. För att bli av med det måste du våga vara i det.

En djup och långsam andning gör dig lugn, och det gör dig också till dig själv. Just så som du är innerst inne. Du föddes som unik, fylld av potential och kapacitet. Den potentialen och kapaciteten finns kvar i dig. Nu är det bara upp till dig att öppna luckan och låta dem blomma.

Hämtat från IMY-YogaNytt-2009-7

Avsluta värken med en suck

Sucken är andningens viktigaste moment. Du suckar av välbehag och av lättnad och det känns skönt att sucka. När du är avslappnad och trygg suckar du flera gånger i timmen mer eller mindre omedvetet. En viktig funktion som sucken har är att få musklerna i axlarna, nacken och ansiktet att slappna av. Om du är stressad eller rädd uteblir denna viktiga funktion och spänningen i musklerna släpper aldrig. I dagens stressade samhälle har vi ofta ont i kroppen och musklerna just på grund av att stress blockerar kroppens inbyggda system för avspänning, återhämtning och vila.

Du kan använda detta naturliga sätt att slappna av under förlossningen. Det kan vara svårt att släppa de spänningar du byggt upp under värken efter att den har klingat av. Omedvetet kan du fortsätta att spänna dig och det blir svårt att vila. Att sucka efter varje värk är därför ett bra sätt att slappna av och att neutralisera kroppen. Genom att sucka skapar du en nedåtgående rörelse som automatiskt får hela kroppen att slappna av. Du använder kroppens naturliga sätt att slappna av som redan finns inbyggt.

Teknik efter värken:

Avsluta varje värk med att fylla lungorna med luft och behagligt sucka ut luften två till tre gånger. Själva sucken kan vara ljudlös eller som ett "haaa". Överdriv gärna. Var medveten om att under utandningen släppa ner axlarna och bli tung i kroppen

Texten är hämtad från boken " Att föda utan rädsla" av Susanna Heli

Andningen hör livet till

Andningen hör livet till, den är en av de grundläggande förutsättningarna för liv. Alla andas. Andningen tillför oss energi och syre till förbränningen, ja, den själva livsprocessen.

Livsprocessen kan variera hos oss, beroende på hur vi mår fysiskt och psykiskt.

Om vi är tillfreds med tillvaron, i balans och mår bra, då förser vi kroppen med den energi den behöver. Är vi ledsna och nere eller djupt deprimerade, minskar vi vår andning. Andningen blir grundare och avbryts emellanåt av djupa suckar, då kroppen kräver mer energi.

Andningsmönstret är på det viset en del av vårt kroppsspråk.

Som en förberedelse för psykoprofylaxen kan det vara bra att fundera över hur den egna andningen fungerar vid olika känsloyttringar.

Hur beter jag mig om jag är rädd? Eller då jag blir arg, eller upplever fysisk eller psykisk smärta?

Håller jag andningen eller reagerar jag med att hyperventilera (dvs andas för häftigt ut och in)? Känn efter! Tänk efter!

Om man hyperventilerar så laddar man kanske upp med energi för att kunna reagera på den situation som har uppstått. 

Om man håller andan så kanske man försöker fly genom att stanna livsprocessen, som om man skulle kunna gömma sig och inte finnas till.

"Stoppa livet jag vill hoppa av" är en fullt mänsklig reaktion inför en situation som upplevs som outhärdlig. Det är också ett uttryck för att vi inte vågar reagera känslomässigt på det som händer oss. Vi kanske skulle vilja skrika och vråla, men av rädsla för omgivningen och av rädsla att göra bort oss håller vi andan.

Håller inne vad vi känner.

Det är ett mycket nordiskt beteende. Detta sker naturligtvis omedvetet men är inlärt, ett resultat av vår uppfostran och en anpassning till vårt samhälles normer. För en man är det kanske naturligt att hyperventilera som förberedelse på kamp. För kvinnor är det fortfarande kanske vanligare att hålla andan för att vi tror att vi måste vara tysta. Det går ju inte att skrika utan luft i lungorna, i alla fall så blir det ett väldigt tyst litet skrik.

Att hålla andan kan ofta ge upphov till ett kroniskt blockerat andningsmönster, som ger en upplevelse av andnöd, av att inte få luft nog. Det är ofta kombinerat med att man inte kan sucka, dvs att man inte vågar ge efter för behovet att andas ut. 
Då får man öva sig att släppa efter, släppa kontrollen.

Texten är hämtad från boken "Att föda på kvinnans villkor" av Beatrice Hogg, Signe Jansson och Kärsti Stiege

Pranayama

Att andas är det mest grundläggande i livet. Andningen är sammankopplad med alla kroppens system: cirkulationen, matsmältningen, nervsystemet och det system som utsöndrar hormoner och andra ämnen beroende på vad kroppen har behov av. Inom Yogan kallas essensen av det andningen ger för Prana.

Pranayama, är en del av en yogisk andningsteknik då man expanderar den vanligtvis ganska lilla andningsreservoaren vi till vardags går omkring med, genom att länga, dirigera och kontrollera själva andningsrörelsen för att sedan begränsa den ökande vitala energin till kroppen och medvetandet.

Pranayama omfattar fyra steg av yogisk andning: en inandning, en paus, utandning och ytterligare en paus. Mjukheten i andningen är av avgörande betydelse då man praktiserar Pranayama.

Genom att utöva Pranayama förbättrar man sin fysiska och mentala hälsa. Alla delar av kroppen utvecklas i proportion till varandra om Pranayama utövas regelbundet. Ansiktet får utstrålning, sinnesorganen utvecklar en ökad känslighet, blodcirkulationen förbättras och hjärnan får en ny vitalitet.

Yogis tror på att andningen och sinnet är helt beroende av varandra. Alltså om någons andning är under kontroll, så är även sinnet det. Utövandet av Pranayama syftar till att föra sinnet till en känsla av inre frid, vilket är det mest grundläggande för att leva ett bra liv.

Ayushveda 

 

Artikeln hittade jag på www.wellnessguide.se

 

 

Andningsvecka

Att andning är viktigt, det vet alla. Om vi inte andas så dör vi.

Men andningen kan göra mer än så. Andningen kan hjälpa dig med så mycket.

Andningen är fantastisk. Därför tänkte jag viga denna vecka åt andningen.