Ställningar att föda i

Så här står det på sidan: en bra start...

Vilka ställningar är bra?

När vi gör oss en bild av att föda barn, tänker många på en kvinna som ligger på rygg i sängen och föder. Det har blivit en del av vår kultur sedan några generationer. Den vanligaste förlossningsställningen i Sverige är också numera ett "modifierat ryggläge", det vill säga att man halvsitter i sängen, bakåtlutad och med uppfälld huvudända.

Ser man på mänsklighetens historia har kvinnorna använt helt andra ställningar när de föder. Bilder från olika kulturer runt om i världen visar ofta kvinnor som sitter på huk eller på knä och föder, som står med böjda knän eller sitter på en speciell hästskoformad stol. På gamla bilder och skulpturer ser man ofta hur kvinnor runt om den födande stöttar henne så att hon kan hålla sig upprätt.

Så var det också tidigare i Sverige, innan man började föda barn på sjukhus. Ett av kraven på en barnmorska för några hundra år sedan var att hon skulle vara "vig" alltså inte för tjock och orörlig. Hon behövde ju komma ner på knä på golvet för att ta emot barnet.

I och med att födandet började ske på sjukhus var det liggande på rygg som gällde. Barnmorskan och läkaren skulle ha en bra arbetsställning och kunna använda tång eller sugklocka om det behövdes. Personalen skulle ha så fullständig kontroll som möjligt, medan kvinnan fick mindre möjlighet till egen kontroll.

Det har funnits många invändningar mot sängliggandet under förlossningen: Smärtorna blir svårare att hantera, värkarna blir mindre effektiva, förlossningen tar längre tid, barnet kan inte rotera ner så bra. Det är de rent fysiska nackdelarna med att ligga ner. Det finns också psykologiska nackdelar: kvinnan kan känna sig mer utlämnad och maktlös när hon ligger ner än när hon är upprätt.

Numera finns det ganska stor enighet på svenska sjukhus om att upprätta ställningar, och byte av ställningar, är det bästa under förlossningens öppningsskede. Barnet ska ju lirka sig ned genom en trång passage. Då är en kombination av tyngdkraften och mammans rörelser är en god hjälp. Dessutom stimuleras livmodern till effektivare värkar tack vare trycket nedåt mot öppningen. Förlossningen går alltså på kortare tid än om man ligger ner hela tiden.

Så ofta uppmuntras föderskan att välja upprätta ställningar under öppningsskedet. (Åtminstone i teorin – i praktiken blir det mycket halvsittande i sängen medan man mäter CTG, och sängens centrala plats i rummet gör att man tillbringar mycket tid i den).

Men ändå – enighet råder om att upprätta ställningar och rörlighet är bra under hela öppningsskedet. Det är i nästa steg, när barnet ska ut, som meningarna går isär. Krystningsskedet hanteras på olika sätt beroende på var i landet, och på vilket sjukhus man föder.

De två riktningarna är:

 - Mamman ska helst vara halvsittande bakåtlutad i sängen eller ligga på sidan, när barnet föds fram.

- Att föda i knästående eller sittande på förlossningspall går lika bra som ovanstående. Viktigast är vad mamman själv känner sig bekväm med.

I Göteborg arbetar man efter den första riktningen. En viktig anledning till att göra så är att man vill minska risken för stora bristningar i underlivet, sådana som innebär skada på ändtarmsmuskeln. Barnmorskan Britta Lindblom är vårdenhetschef vid normalförlossningen på Östra Sjukhuset i Göteborg och förklarar:

 - De allra flesta föder här i sittande bakåtlutad ställning eller liggande på sidan. Vi har i flera år medvetet arbetat för att få ner antalet stora bristningar under förlossningen, och har också lyckats med det. På Göteborgs båda förlossningssjukhus Östra och Mölndal har vi nu bara 2,2 procent sådana skador, bland de lägsta i landet. (Jämfört med hela Sverige där det handlar om 4 procent).

- Vi råder kvinnorna att välja halvsittande eller liggande på sidan för att minska risken att det går för fort på slutet. I det läget kan barnmorskan ha full koll. I upprätta ställningar blir trycket nedåt större, och det kan gå för fort. Men detta gäller bara det allra sista, från att barnets huvud börjar skymta i öppningen. Dessförinnan kan kvinnan inta upprätta ställningar, eller vad som känns bäst för henne. Och om hon är bestämd på att föda i en ställning hon själv väljer kan hon förstås göra det, säger Britta Lindblom.

På många svenska förlossningssjukhus är just halvsittande och sidliggande de allra vanligaste förlossningsställningarna. Gynläge förekommer också ofta, alltså halvsittande med benen i benstöd. Det är vanligast om något ingrepp behövs, t ex sugklocka.

Den andra riktningen, där också upprätta ställningar vid krystningen uppmuntras, är snarare i minoritet i Sverige. Några av de sjukhus som jobbar så är: Danderyd, BB Stockholm och Ystad BB.

Barnmorskan Gudrun Abascal, som är chef på BB Stockholm håller inte med om att upprätta ställningar leder till fler stora bristningar:

- Det finns ingen evidens för att det är så. En bra kommunikation mellan barnmorskan och kvinnan är den viktigaste faktorn, mycket viktigare än ställningen hon föder i. Att jag som barnmorska kan läsa av henne, att hon lyssnar på mig. Och att kvinnan kan slappna av och känna sig trygg.

Mycket handlar om barnmorskans utbildning och vana att förlösa i upprätta ställningar. Att man har sämre koll om kvinnan står på knä i sängen stämmer inte, menar Gudrun Abascal.

- Det är till och med lättare för mig att ha koll om hon står på knä.

Nicole Silverstolpe är chefsbarnmorska på Danderyds Sjukhus, där man också ser positivt på upprätta ställningar vid krystning. Hon nämner känslomässiga fördelar:

- Man får ofta ett annat självförtroende och känsla av kontroll när man är upprätt. " Det är jag som föder det här barnet. Jag gör det av egen kraft." Det viktigaste är att ställningen känns bra för kvinnan. Eftersom barnafödande är intimt förknippat med sexualiteten behöver den födande kvinnan också mentalt släppa ut barnet. Och det kan man bäst i en position där man känner sig trygg och vågar ge sig hän. Att man drar ut den lilla sista sprinten och känner att "du får komma nu!"

- Men jag skulle nog inte rekommendera upprätt förlossningsställning om kvinnan har en ryggbedövning som fortfarande sitter i. Då känner man inte själv på samma sätt om man behöver ta det lugnt.

Danderyds Sjukhus har legat över genomsnittet bland svenska sjukhus när det gäller stora bristningar. Nicole Silverstolpe tror inte att det bara hänger ihop med förlossningsställningar, utan även med andra faktorer, t ex hur man ställer diagnosen och att Danderyd har många äldre förstföderskor.

Gudrun Abascal tycker att det är lite olyckligt att det varit så mycket fokus på skador man kan få vid förlossningen, och att många kvinnor blivit rädda för det.

- Jag vill gärna komma med lite lugnande besked – nu för tiden har vi blivit bättre än någonsin i Sverige på att laga sådana skador. Om det skulle bli en stor bristning så är ju ändå den viktigaste frågan för kvinnan: hur läker det, hur blir mitt fortsatta liv?
Vid hemförlossningar tycks stora bristningar vara mycket ovanliga. Barnmorskan Helena Lindgren granskade nästan niohundra hemförlossningar under tretton års tid i Sverige i sin doktorsavhandling. Den visade sensationellt låga siffror – bara 0,3 procent av förlossningarna i studien resulterade i skador på ändtarmsmuskeln. Hur kan det komma sig att förlossningar i hemmet hade så få bristningar av det slaget?

- Barnmorskor vid hemförlossningar uppmanar nästan aldrig kvinnan att krysta, utan istället att göra som hon själv känner, säger Helena Lindgren. Kvinnorna får föda mer spontant, barnmorskan styr mindre. Så kallad forcerad krystning (att krysta på barnmorskans uppmaning) är vanligt på sjukhus och Helena Lindgren tror att det kan bidra till en större risk för bristningar. Mindre stress kan också vara en faktor i hemmet, kvinnan har en barnmorska som är närvarande bara för henne.

Den vanligaste ställningen som kvinnorna hade när de födde sina barn hemma, var upprätt knästående och näst vanligast var knästående på alla fyra. Även när det gällde valet av ställning var barnmorskan inte så styrande.

För att sammanfatta: Om kvinnor får välja spontant hur de vill föda fram barnet, väljer de flesta någon upprätt ställning. Argumentet för att välja halvsittande eller sidliggande är framförallt att barnmorskan har bättre koll och kan styra mer. Just i de känsliga ögonblicken när barnets huvud och axlar föds fram får det inte gå för fort, då ökar risken för stora bristningar. Man ska alltså helst inte trycka på med full kraft just då.

Det finns två motsatta trender inom förlossningsvården. Den ena säger att barnmorskan behöver ta mer kontroll och styra det här momentet. Den andra att kvinnan själv ska ha kontroll och kunna reagera spontant på kroppens signaler. Som kompromiss kan man förstås säga att det bör vara ett finstämt samarbete mellan kvinnan och barnmorskan.

Har man ryggbedövning och värkstimulerande dropp blir det svårare att själv känna efter hur man bäst ska trycka på. Då kan man behöva mer hjälp av barnmorskan. Och vilka ställningar som är bäst råder det alltså delade meningar om på olika sjukhus. Men du har alltid rätt att få dina egna önskemål respekterade!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

FAKTARUTA:

Vilken ställning har kvinnorna när barnet föds fram? Här är uppgifter från några svenska förlossningssjukhus. Det finns ingen central statistik, utan vi har ringt runt och fått lite siffror.

Danderyds Sjukhus (ungefärliga siffror)

Halvsittande 30%

Ligga på sidan 20 – 25 %

Gynläge 20%

Knästående 20%

Förlossningspall 5 -6 %

Stående och annat 2%

BB Stockholm

Pall/ huksittande 28%

Knästående 24%

Liggande på sidan 18%

Halvsittande 15%

Gynläge 10%

Stående 2%

Övrigt 3%

Ystad BB

Halvsittande 29%

Förlossningspall 22%

Liggande på sidan 18%

Knästående 7%

Stående 4%

Södersjukhuset, Stockholm

Vanligast: Halvsittande

Därefter: Knästående, gynställning, liggande på sidan

Umeå – Norrlands Universitetssjukhus

De vanligaste ställningarna är i tur och ordning

1) Halvsittande

2) Liggande på sidan

3) Liggande på rygg

Göteborg – Östra och Mölndals Sjukhus

Vanligaste ställningarna:

1) Halvsittande

2) Liggande på sidan

3) Gynläge

FAKTARUTA

Ställningar för de olika faserna i förlossningen

Latensfasen (0 – 4 cm öppen)

I den här fasen handlar det om att få tiden att gå, att vila, äta och gärna hitta på sånt som distraherar och sysselsätter dig. Så att du inte sitter på helspänn och väntar på varje värk. Du behöver inte heller tänka på upprätta ställningar eller på att få igång förlossningen mer. Spara dina krafter, men om en promenad hjälper dig att hålla humöret uppe, så är det en bra sak!

Aktiv öppningsfas (4- 10 cm öppen)

Här är upprätta ställningar till stor nytta. Växla mellan olika ställningar som känns bekväma. Kom ihåg att det finns upprätta ställningar som samtidigt är vilsamma, så du behöver inte trötta ut dig. Att sitta bredbent på en stol och luta sig fram över en saccosäck eller kudde på en hög säng eller ett bord är ett exempel. Du kan också sitta på en stor balansboll, väldigt skönt för då kan du vagga med höfterna samtidigt. Eller stå upp och låta din partner hålla om dig. Eller sitta i badkaret.

På sjukhuset mäter man CTG då och då, oftast i en halvsittande ställning i sängen. Men skulle den ställningen kännas väldigt obekväm för dig går det också att ta CTG om du sitter vanligt på en stol, eller om du står med stöd av en gåstol t ex.

Krystningsfasen.

I början av krystningen kan man ha alla ställningar som också går bra i öppningsskedet. Men sen, när barnet snart ska titta ut, kan man av naturliga skäl inte sitta vanligt längre. Då finns de här alternativen:

Upprätta ställningar, alltså bäckenet är mer upprätt – det kan vara

stående med böjda knän (med stöd av partner eller av en gåstol)

sittande på förlossningspall (en hästskoformad låg pall )

sittande på knä

hukknästående (framåtlutad mot uppfälld huvudända på sängen, eller knästående på alla fyra)

Halvsittande / liggande ställningar gynställning – liggande eller halvsittande med benen i benstödliggande på ryggliggande på sidan halvsittande med sängens huvudända uppfälld -------------------------------------------------------------------------------------------------------------

FAKTARUTA

En studie från Karolinska Institutet 2007 undersökte vilka faktorer som ökande och minskade risken för stora brisningar i underlivet

De här ställningarna ökade risken för stora bristningar:

- gynställning (benen i benstöd)
- hukande eller stående ställning ( men risken ökade bara för förstföderskor )
Andra faktorer som ökade risken för stora bristningar: - att vara förstföderska
- att vara yngre än 35 år
- krystningsfasen längre än en timma
- sugklocka
- barnet väger mer än 4 kg och /eller har ett stort huvud
- graviditetslängd över 42 veckor (risken ökade bara hos förstföderskor)
- värkstimulerande dropp ( risken ökade bara hos förstföderskor)
- epiduralbedövning (risken ökade bara hos omföderskor)

Faktorer som minskade risken för stora bristningar - att vara omföderska
- halvsittande, sidliggande eller knästående ställning
- ingen smärtlindring
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

FAKTARUTA

Vad du själv kan göra för att minska risken för bristningar under förlossningen

- Du kan massera mellangården och slidöppningen med olja från 37:e graviditetsveckan. Du känner själv hur töjbar öppningen är. Det har visat sig att förstföderskor som masserat sig regelbundet hade större chans att slippa någon bristning.
- Lagom träning under graviditeten, t ex regelbundna promenader är bra för att stärka bäckenbotten.
- Och ta det varligt med krystningen precis i slutet, andas i stället för att trycka på. Lyssna på barnmorskan och på din egen känsla.

Källor:

Hemförlossningar i Sverige 1992 – 2005. Förlossningsutfall och kvinnors erfarenheter. Doktorsavhandling 2008, Helena Lindgren. Karolinska Institutet.

Risk factors for anal sphincter tears: the importance of maternal position at birth. Gottvall, Allebeck, Ekeus. Karolinska Institutet 2007

En film om värdet i att vänta med att klippa navelsträngen.

Jag är med i en grupp på Facebook som heter "Leaving A Baby's Umbilical Cord To Stop Pulsating (Delayed Cord Clamping)" I den gruppen hittar du texter, artiklar och filmer som belyser vikten i att inte ha så bråttom med att klippa navelsträngen när bebisen är född.

Här är en länk till en film som förklarar varför det är bra att vänta ett tag med att klippa av navelsträngen.

När jag var liten...

"När jag var liten kunde jag trolla.
Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vattnet,
färdas obegränsat i tid och rum,
jag hade makt att förvandla världen eller skapa en ny.

När jag var liten kunde jag trolla.
Det var innan de lärde mig att jag inte kunde." 

Jonas Gardell

 

Vill du bli en doula?

För dig som vill bli en doula så finns det en doulautbildning i Göteborg. 

Kursen består av två veckoslut. Nästa kurstillfälle blir två helger i höst:    

10-11 sept samt 29-30 okt 2011

Här kan du läsa mer om kursen. 

Tipsar om samma sak igen

Förlåt om jag tjatar, men jag skulle vilja tipsa om min vän Lottas hemsida, igen.

Jag kan nämligen inte se mig mätt på hennes bilder.

Dom är så vackra. Hon lyckas fånga livet. Färgglatt.

Kanske lite inspiration till ditt egna sommarfotograferande på barn och familj?

Här hittar du hennes sida Det som är fint.

Att gå över tiden

Så får man ett datum, när bebisen är beräknad att komma.

Datumet blir heligt. Man längtar ihjäl sig.

Man tror att bebisen troligen kommer någon dag tidigare, men man är beredd på att gå någon dag över tiden, men bara någon enstaka. Eftersom alla säger att det är vanligt.

Tiden sniglar sig fram. Det känns som en evighet och så helt plötsligt så är man där.

På den heliga dagen. Men bebisen lyser med sin frånvaro. 

De tjatande och undrande samtalen från släkt och vänner haglar över en. Som om man själv hade kontroll över när bebisen ska komma. Som om man avsiktligt kniper, bara för att djävlas, som om man själv inte alls var intresserad av att träffa denna nya människa.

Samtalen blir som pisksnärtar och får en om möjligt, ännu mer otålig.

Så blir det nästa dag, en dag över tiden, det känns som en evighet och det blir ytterligare en ny dag och en till. Kanske känner man sig misslyckad, som inte klara av att föda barnet i tid. Varje dag som passerar känns som ett helt liv. De längsta dagarna i sitt liv. Man längtar ju så. Är så förberedd och nyfiken.

Kanske blir man igångsatt till slut, eller så kommer bebisen, en vecka över tiden. Vad som styr att en förlossning sätter igång vet man inte, ingen vet det riktigt. Men kanske var det ananasen som gjorde det, eller färdknäppen, eller currypizzan med räkor. Listan på knep att få ut bebisar är lång, men troligen utan värde, men det gör inget, när man är desperat. Då är man villig att testa allt. Nästan i alla fall.

Att gå över tiden kan vara fruktansvärt jobbigt, för vissa.

Vad skönt det vore om alla bebisar föddes på det utsatta datumet. Praktiskt på något vis.

Här kan du läsa en intressant artikel om att gå över tiden, skriven av barnmorskan Cayenne Ekjord.

Hjärtans allra käraste barn

"Är det du, är det du,
allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa,
vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.

Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.

Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå." 

Harriet Löwenhjelm

 

Sommarens boktips

Under sommaren tänker jag ofta att jag ska passa på och lata mig och läsa en bra bok i en solvarm hängmatta. 

Kanske blir det istället i en mjuk fåtölj till ljudet av regnsmatter.

I vilken form det än blir, så hör sommar och läsning ihop. I alla fall för mig.

Här kommer några boktips till familjen, i fall läslusten faller på:

2-åringen: Vem är arg? av Stina Wirsén. En favoritbok som hela familjen gillar.

6-åringen: Var är Jordgubbs-Moshi? av Masako Havakawa Thor, håller de flesta sysselsatta en lång stund. Framförallt den blivande 6-åringen.

8-åringen: Hemska Harald av Magnus Ljunggren. Den här boken som är lättläst, står högst upp på min sons önskelista på böcker han vill läsa. Nu när han kan läsa.

10-åringen:  Den dansade djävulen av Martin Widmark. Den här boken har min dotter läst och tyckte att den var otroligt spännande och väntar nu otå¨ligt på uppföljaren som kommer i början på augusti.
 

Föräldrarna: Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist. Den här boken läste min man förra sommaren och gillade väldigt mycket. 
Så länge vi båda andas av Stephenie Meyers, ska jag läsa i sommar. Den sista i serien av fyra.

Högläsningsbok: Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind. Vi läser högläsning för våra barn, oftast varje kväll. Så vi har plöjt igenom  ett antal böcker. Den här är en av de bästa.

Smakportioner

Oavsett om vi längtar efter första gången vi kan ge vårt barn en smakportion eller drar ut på det så länge som möjligt så kommer ändå till slut dagen då detta sker. 

Enligt Livsmedelsverket bör man försöka att helamma i sex månader, dock minst i fyra månader, innan man börjar med smakportioner. Dessutom bör man försöka fortsätta att amma minst ytterligare ett halvår innan man slutar helt. Rekommendationen grundar sig på en resolution från WHO. Bra att veta är att man inte får göra reklam för spannmålsbaserade produkter (ersättning och välling) förrän från fyra månader och helst från sex månader. Att ge ersättning eller tillägg till amningen ses som en medicinsk åtgärd varför man ska prata med läkare innan man börjar. 

Det är intressant att se hur andra gör när de börjar att ge smakportioner, särskilt om man inte varit med om det själv förut. I en studie gjord medan rekommendationen fortfarande var att börja med smakportioner mellan fyra och sex månader visade att 34% av barnen fick sin första smakportion innan de blev fyra månader. Introduktionen fick ta sin lilla tid, oftast tog det ungefär en månad från första smakportionen tills barnet fick en portion på 10 ml (två teskedar) per dag och en och en halv månad innan barnet fick totalt 100 ml per dygn. Ju yngre barnet var när smakportionerna introducerades, desto långsammare upptrappning av maten. Välling introducerades gick processen mycket snabbare, en tredjedel av barnen fick en deciliter redan första gången och hälften var uppe i den mängden efter en vecka oavsett barnets ålder. 

Bästa tiden på dygnet att införa smakportioner är mitt på dagen, vid lunchtid. En anledning är att om barnet visar sig vara allergiskt eller intolerant så hinner ofta reaktionen gå över innan kvällen och man besparar sig ett nattvak. En annan anledning är att bäbisen bör vara pigg och nyfiken så att det blir en trevlig upplevelse. 

Den första maten

Man bör alltid börja med att införa rotfrukter först eftersom barnet kan bli ovilligt att prova om det fått smak på sötsaker innan. Några exempel:

• potatis
• palsternacka
• morot

Sedan kan man fortsätta med att försöka ge lite frukt och grönsaker

• ris
• majs (kan vara stoppande)
• mango
• avokado (den enda grönsak som kan serveras rå till spädbarn)
• banan (kan vara stoppande)
• aprikos (kan vara lösande)
• katrinplommon (lösande, bra att ha lite puré juice hemma)
• kiwi
• melon
• saftiga päron (kan vara lösande)

Grönsaker som man bör undvika att ge barn under ett år och absolut inte till barn under 6 månader är:

• rödbetor
• spenat
• mangold
• stjälkselleri
• fänkål
• nässlor

eftersom de kan innehålla nitriter, dessa ämnen är deras lever inte är färdigutvecklad att ta hand om. Gröna, små eller skadade potatisar, som innehåller solanin, ska man inte heller ge små barn.

Andra grönsaker man kan vänta med eller vara försiktig och uppmärksam på när man serverar dem första gången är:

• tomater
• paprika
• lök
• jordärtskockor
• olika slags kål (ej broccoli)

eftersom de kan ge utslag eller magknip hos en del barn. 
 

Gör så här:

• Tag en klick med den mat du vill ge.
• Mjölka ur lite mjölk på maten, så att det blir ganska flytande
• När barnet får ett par-tre matskedar mat kan du ha på lite fett (osaltat smör/margarin/matolja)

Man bör ha på lite fett på maten, barn som växer har till skillnad från vuxna ett stort energibehov. Dessutom innehåller fett en massa viktiga ämnen som behövs för barnets utveckling.

Hur stora portioner man ger beror på hur länge man vill fortsätta amma. Vill man fortsätta att amma så länge som möjligt kan det räcka med en eller ett par matskedar om dagen tills man tycker det är dags att trappa ner på amningen. Oavsett hur man väljer att göra bör man passa på att introducera så många olika sorters mat man kan medan barnet har hjälp av det skydd amningen ger.

Ett förslag är (OBS, bara ett förslag!):

• allra första gången: 1 msk potatis mosad i mjölk som mjölkats ur
• andra gången: 1 msk potatismos
• ge potatismos 5-7 dagar i rad så du ser att barnet tål det, gäller all ny mat, sista dagen kan 2-3 msk vara lagom stor portion
• byt ut 1 msk potatis mot palsternacka, morot eller liknande och öka på lite för varje dag, gör på samma sätt med nya smaker i fortsättningen med
• efter ett par månader kan man låta barnet äta sig mätt vid lunchmålet och man kan börja ersätta morgon- och/eller kvällsmålet med gröt eller välling om man inte redan börjat med det

Efter någon månad kan man börja introducera lite mört kött, skär det fint i pyttesmå bitar eller kör det i mixern. När man sedan märker att barnet vill tugga kan man ge det mjuk mat eller frukt i små tärningar som det får plocka i sig själv. Låt barnet kladda lite och känna på hur maten känns att ta i, då blir måltiden till en liten fest för barnet. 

Kött
När man provat på lite olika rotfrukter och några frukter kan man börja ge lite finmalet kött. Det brukar dröja en månad ungefär, lite längre om man går försiktigt fram. Vid 8 månaders ålder kan man börja ge barnet fisk och ägg.

Vill man vänta med kött kan man byta ut det mot kokta mungobönor, de är lättsmälta och ger inga gaser. Tänker man föda upp barnet på vegetarisk kost är det viktigt att ta kontakt med en dietist innan eftersom barn har andra och ofta större behov av vissa näringsämnen än vuxna. 

Gröt och fibrer
Man kan mycket väl göra egen gröt till sitt barn i stället för att köpa färdig gröt trots att ett försäljningsargument är att man tillfört vissa näringsämnen, t.ex. järn. Till gröten kan man servera lite fruktpuré och lite bröstmjölk/mjölk/fil till. Är barnet hårt i magen kan man ge det dofilus eller hälsofil till.

En sak som är värt att tänka på när det gäller fibrer i barnmat är att det för det allra mesta är onödigt att ge barnet fiberrik kost. Blir avföringen mycket lös, osmält och riklig ska man sluta ge barnet fullkornsbröd,-gröt och -välling, i stället kan man t.ex. ge majs- eller risvälling. Baljväxter innehåller också mycket fibrer.

När börja med olika mat?

• börja med potatis, grönsaker och frukt, gluten (som finns naturligt i havre, vete, råg, korn och produkter av dessa)
• efter en till två månader: mjölk och mjölkprodukter
• efter en till två månader: kött
• 8 månader: välling och bröd av fullkorn, fisk och ägg

Burkmat?

Är burkmat bra mat eller är det bäst att låta bli den? Det är ingen dålig mat för ett litet spädbarn, men den är inte heller bättre än hemlagad mat. Vad finns det för tillsatser i barnmaten då? Förbjudet att använda i barnmat är:

• färgämnen
• sötningsmedel

...men man får berika maten med:

• vitaminer
• mineraler
• aminosyror

Även om barnet får burkmat får man inte glömma bort att ge det lite extra fett till maten.

Måltiden
Försök att göra varje måltid till en liten fest för barnet. Det behövs ingen tjusig dukning, men måltiden ska ske i glädjens tecken, utan tvång och krav. Barn äter i allmänhet det de behöver och tycker inte om att vara hungriga så man behöver inte oroa sig för att barnet äter för lite eller för mycket. Några saker man kan göra för att underlätta måltiden och kanske göra den lite spännande för barnet är:

• låt barnet sitta med vid bordet när det kan sitta själv, även om det inte ska äta själv
• låt barnet sitta i en egen stol så snart det klarar det
• låt barnet själv få hålla i och suga på hårt bröd eller smörgåsrån från ca 7 månaders ålder (är man försiktig kan man prova tidigare eller hjälpa till)
• låt barnet försöka äta själv så snart det verkar vilja prova, man får stå ut med att det blir kladdigt på bord och golv ett tag framöver
• låt barnet få prova att äta med sked eller med händerna eller välja själv

Redskap
Man behöver inte så mycket extra redskap när man gör barnmat, en gaffel räcker långt, men i bland kan det underlätta att ha tillgång till lite fler hjälpmedel. Några redskap man kan damma av och ta fram är:

• trådsil
• råkostjärn
• måttsats
• träsked
• rostfri kastrull
• matberedare eller mixer

Matstolen
Vad man ska titta på först och främst när man ska välja matstol till barnet om stolen står stadigt, finns det minsta risk att barnet välter stolen om barnet tar spjärn med benen mot bordet? Matstolen kommer med all sannolikhet att bli ganska kladdig efter måltiderna, bästa sättet att hålla stolen ren är att torka upp genast när barnet kladdat. Hinner man inte torka genast utan kladdet hinner torka kan man blöta upp fläcken genom att lägga en lätt fuktad trasa över en stund och sedan torka av. 

Tänk på att:

• maten inte ska saltas
• avokado är ett bra mellanmål när man är ute och inte kan hålla mattiderna
• barnet inte bör få pulvermos, påssåser, påssoppor eller buljongtärningar eftersom de är saltade
• stekt, grillad och rökt mat bör man vänta med tills barnet fyllt ett år
• leverpastej och korv ska vara nitritfri eftersom nitriter är ett slags salt
• honung kan ge livshotade magsjuka åt barn under ett år
• ge barnet ljummen mat, känn efter noga så att barnet inte kan bränna sig
• ge barn under 3 år standardmjölk, fil och yoghurt med 3 procents fetthalt
• färdig mat ska inte stå längre än 2 dygn i kylskåpet, fruktpuréer kan stå något längre
• återanvänd aldrig mat som redan värmts en gång
• välling ska aldrig varmhållas i termos. I stället kan man ha hett vatten i termos och blanda i pulvret när barnet ska äta
• aldrig lämna barnet ensamt när det sitter i stolen
• inte låta det klättra i stolen när det blir så stort att det kan göra det
• se till att barnet sitter upprätt när det äter - även om du har det i knäet, så att det inte sätter i halsen
• ställa matstolen så att barnet inte kan nå eller riva ner farliga eller ömtåliga saker
• ställa matstolen så att barnet inte kan ta spjärn mot något och på så sätt välta stolen

Artikeln om smakportioner hittade jag på sidan 9månade.

Mobbning

En av mina stora rädslor som förälder är att mitt barn skall bli mobbad, utfryst och inte ha några vänner. Det vore fruktansvärt.

En dag, efter att jag lämnat min tvååring på sin avdelning, så gick jag tillbaka till min femåring, för att säga -Hej då igen och fann honom då storgråtandes, så där så att han knappt fick luft. 

Han fick inte vara med och leka med de två barnen han hade frågat. 

Det var så hjärtskärande att jag fick kämpa för att inte gråta jag med.

Fröken som fanns med honom då, sa att det här är så svårt. Hur ska man göra?

Det är inte svårt tycker jag. För jag tycker att, kommer det ett ensamt barn och frågar om hon eller han får vara med, så får man inte säga nej. Om det däremot kommer två barn och frågar om dom får vara med, så kan man säga nej, om man helst bara vill leka två just då.

Enkelt. Tycker jag. 

Så jag tog upp det med förskolan och dom har i sin tur pratat om det på personalmötet.

Inget har hänt än. Men jag hoppas att dom inför den regeln.

För inget barn ska behöva känna sig ensam på sin förskola.

Jag pratar väldigt mycket med mina barn om empati och vänskap.

Jag vill ge dom verktyg till att bli bra kompisar, bra människor.

Här hittade jag en artikel skriven av en tjej som själv blivit mobbad och utfryst.