Nu ska jag bekänna en sak. Jag älskar att sova intill Harry på nätterna. Han sover mellan mig och min man och har alltid gjort det. Han är 3,5 år.Det finns inget så rogivande som att somna intill honom. Jag blir glad varje gång jag ska gå och lägga mig och finner honom där i sängen som ett litet knyte.
Nattningar och sovrutiner har sett olika ut för våra barn. Någon har älskat att sova, medan en annan hatat att sova. En vill ha det helt mörkt och dörren stängd. En annan sover alltid med dörren öppen och lampan tänd. En somnar tidigt en annan somnar aldrig. En pratar i sömnen, en annan vill att vi sjunger honom till sömns och kommer alltid in till oss på natten (vi har en madrass på golvet som man kan lägga sig på om man vill sova inne hos oss). En vill inte bli väckt och kan sova hela förmiddagen, en annan vaknar i ottan.
Ja ni hör. Det ser väldigt olika ut. Jag har sett väldigt olika ut under de här tolv åren. Med barnet som inte ville sova och som gallskrek på nätterna, såg jag ut som en zombie. Jag skojar inte.
Jag måste säga att jag känner mig väldigt nöjd över Harrys sovvanor.
Vi ligger intill honom tills hans somnar, han sover hela natten i vår säng och på loven har han sovit lika länge om inte längre än jag. Perfekt.
Här kommer en artikel om synen på sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar