Tack för att jag får vara med

I går var jag på efterträff hos ett par som jag doulade för några veckor sedan. 
I det första mailet som jag fick, så skrev mamman att hon var oerhört förlossningsrädd och funderade på kejsarsnitt. Det blev aldrig något kejsarsnitt, för hon bearbetade sin rädsla. Så pass mycket att hon kunde se fram mot förlossningen och tyckte att det skulle bli spännande. Hennes förlossning blev så bra och stärkande att hon nu kan nu tänka sig ett syskon till deras lilla son. Sådant gör mig så förbaskat glad och jag känner mig så oerhört tacksam över att jag får vara med på en sådan resa.