fredag 6 januari 2012

Anna Wahlgren en het potatis.

Jag har fortfarande doula-jour.
De har gått över med två dagar så barnet kan komma när som helst nu.
Jag ringde i morse för att höra hur statusen var, eftersom jag ska på dansföreställning i kväll (Svansjön) och inte kan svara omedelbart i telefonen. 
Allt var lugnt och längtan är stor.

I förrgår hade jag nytt besöksrekord på bloggen. Det var Anna Wahlgren som lockade.
Hon är en het potatis. Helt klart.
Vissa av avgudar henne och några blir till och med utsedda till hennes lärjungar och andra avskyr henne och förstår inte alls hur någon kan vilja följa hennes metoder. Ni förstår nog var jag står.

Mitt bästa tips är: följ ditt hjärta och behandla ditt barn så som du själv skulle vilja bli behandlad.
Om du vaknar och gråter på natten, vill du då ha en kram och trygg famn eller vill du ligga kvar ensam i din säng? Om du vaknar på natten och behöver gå på toaletten, vill du då få uträtta dina behov eller ligga kvar i sängen tills klockan ringer? 
Vill du bli sedd, hörd och respekterad?

Det värdefulla mensblodet

Så här står det på Dagens Medicins hemsida:


Mensblod ny källa till stamceller

Amerikanska forskare har identifierat en celltyp i livmoderslemhinnan som kan utvecklas till nio olika celltyper, från slående hjärtmuskelceller till bukspottkörtelceller. 

Menstruationsblod kan därmed bli en värdefull källa till stamceller, anser forskarna.

Här kan du läsa hela artikeln.

torsdag 5 januari 2012

Twitter


Nu har jag börjat att Twittra. 
Nej. Det var att ta i. 
Kanske skriver jag något, någon enstaka gång,
men mest länkar jag till mina inlägg på bloggen.
Så om du vill veta när det kommer något nytt från mig här så kan du följa mig på Twitter.  

Jag heter doulancecilia även där.

onsdag 4 januari 2012

Anna Wahlgren

Anna Wahlgren som skrivit Barnaboken, hängs nu ut i en bok som hennes dotter har skrivit. 

Annas råd till föräldrar har ofta gjort mig mycket upprörd och ledsen. 
För mig har hennes metoder sett ut som om att de vuxna, föräldrarna, ska kunna leva som om de inte hade några barn. 
Barnen ska rätta sig efter våra behov och inte tvärtom. Jag har varit inne på Annas forum och där läst hur man ska lära barnen att bajsa på bestämda tider. Bajsar dem på natten, så får man sätta på dubbla blöjor och absolut inte lyfta upp barnet eller byta på barnet förrän det är morgon, dvs morgon som den vuxna bestämt tiden för. Du ska inte ens byta blöja på ditt nerbajsade barn som har fått öppna sår i rumpan. För barnet ska lära sig att bajsa när det är morgon. Punkt.
Jag har sett videoklipp där Anna visar hur du ska rycka barnvagnen hårt fram och tillbaka över en tröskel och hur du ska buffa barnet i rumpan samtidigt som du trycker på bröstkorgen. Det är vanskligt att ge sådana råd till trötta föräldrar. 

Jag är inte överraskad, som Anna är, över att den här boken har kommit.


Här kan du läsa LitteraturMagazinets recension av boken och
här är kan du läsa vad Aftonbladet skriver.



Fb doulan

Så här skriver Fb doulan, som är en grupp på Facebook:

"När min son var två dagar gammal dök det upp runt 20 gäster, varav 4 barn, i mitt hus. Det var min svärmor som bjudit in för att alla skulle få träffa det nya barnet, jag hade inte blivit tillfrågad. 

Motvilligt släppade jag mig ur sängen, klädde mig och barnet och försökte se glad ut. Min man kom och tog barnet ur min famn. 
"Min mor vill hålla honom", sa han. 
"Jag vill inte att någon annan än du och jag håller honom", väste jag tillbaka. Instinkten sa att det var fel. 
"Han är faktiskte hennes första barnbarn", sa han och la barnet i den äldre kvinnans famn. 

Jag fick ställa mig att fixa te, kaffe och lägga upp tårtorna på fat (åtminstonde hade svärmor haft med det). Det finns bilder på när farmor stolt håller barnet i famnen, och jag råkar stå i bakgrunden. Min blick är fäst på barnet, min ena hand utsträck mot honom, smärtan och längtan i min blick. 

Farmor börjar skicka runt barnet, från den ena famnen till nästa. Min son skriker, men det hörs nästan inte i oväsendet. Jag klagar hos min make, det är ju hans släktingar, men han bara skrattar bort det.
"Låt dem hållas". 
Fel människor vaggar och hyschar på honom. Mina bröst spänner medan jag diskar och jag håller en hand på diskbänken för jag känner mig så svag och trött. Svetten rinner längs min rygg. 

Äntligen blir det kväll och gästerna går! Jag får tillbaka min son. 
Han luktar inte som min son längre, utan en blandning av perfymer och svett och cigarr. Han sover tungt, jag försöker väcka honom för att amma honom, men han orkar inte amma. Jag bytar hans kläder, men doften av andra finns kvar i hans hår och hud. Jag gråter över att den ljuvliga bebisdoften är borta. 
Jag blöder stora klumpar och faller utmattad i sängen bredvid min son. 
Min son sover och sover, och jag likaså. 

Nästa morgon vaknar jag och brinner av feber och spängande röda heta bröst. Barnmorskan tillkallas. Mjölkstockning!! Barnmorskan bannar mig för att jag inte bara legat i sängen och ammat och vilat. Bebisen hade utvecklar gulsot. Barnmorskan hotade med sjukhusinläggning om inte jag blev frisk snabbt, amningen blev bättre och bebisen åt bättre. Så jag fick åka till läkaren och fick antibiotika. Amningen löste sig och vi mådde snart bättre."

Här är FB doulans tips inför besök medan bebisen är nyfödd: 

1. Vänta med besök
2. Bjud bara in de närmsta vänner/släktingar och få i taget.
3. Innan de kommer, bestäm en tid på hur länge de får stanna. En timme kanske? Håll tiden!
4. Ingen utom föräldrar håller bebisen. (Det är barnet som är viktigast här och barnet har inget behov av att bli hållen av någon annan än mamma och pappa!)
5. När barnet vill ha mat så går mamma in på sitt rum och ammar – oavsett så länge det tar!
6. Gästerna ska ta med fika och fixa te/kaffe, dukning och disk! Mamma gör ingenting!
7. Sätt upp en lista på vad ni behöver hjälp med (ex handla, dammsuga, tvätt, laga kvällsmat, gå till lekplatsen med syskon) och uppmuntra alla gäster att göra minst en sak på listan. De vill säkert hjälpa till men det kan vara svårt att fråga om man får hjälpa till och lika svårt att be om hjälp.
8. Om du tror att gästen kommer ta mer energi ifrån dig än de kommer ge dig, så avböj att de kommer. Om det inte går att säga nej (ex svärmor), så kanske du kan passa på att ta en tupplur medan hon kommer och så får pappa och barnet ha visit själva.
9. Kom överens med din partner om vad som gäller!
10. Är gästerna sjuka så får de stanna hemma.

Här är ett av svaren som Fb doulan fick på inlägget ovan:

"Jag har ett tips på hur man kan lösa problemet med att folk vill hålla i barnet, utan att trampa någon på tårna. Har man barnet i sjal när de gästerna som man misstänker kan bli ledsna om man nekar dem får komma så kan man skylla på sjalen. Det är lättare för folk att förstå att man inte vill störa bebisen genom att "krångla" ut den ur sjalen."




tisdag 3 januari 2012

Eftersamtal

I går var jag på ett eftersamtal, med mamman som födde på julafton/natten till juldagen och min backup.

Jag och mamman hade setts några gånger innan förlossningen och haft mycket kontakt via mail, sms och telefon. Vi har fått en väldigt fin kontakt och kommit varandra nära. Jag ville verkligen vara med när hon födde sitt barn. 
Så det var ju olyckligt att förlossningen satte i gång på julafton, då jag är doula-ledig. 

Men tur i oturen så har jag en fantastisk backup, som gör att jag kan känna mig helt trygg. 
Jag vet att den födande är i goda händer när hon är med. 
Sådant är enormt viktigt för mig.

Kanske var jag lite disträ på julafton. Jag tänkte mycket på dem, kvinnan och backup:en, men jag kunde ändå vara helt avslappnad och njuta av julafton med mina barn och min man, precis som det var tänkt.

En bra backup är guld värt.

måndag 2 januari 2012

Mitt första inlägg för i år

På nyårsafton fick jag vara doula när det föddes en vacker liten människa. 

Jag åkte hem till paret någon timme efter att jag hade skrivit mitt inlägg här. 
Där hemma hos paret var det varmt och ombonat. Vi hade det bra. Väldigt bra.

Men efter någon timme när det var 2 minuter mellan värkarna beslöt vi oss för att åka till Södra BB, där de först inte hade haft plats men nu kunde ta emot oss. 

Barnmorskan mötte oss och vi fick ett rum (samma rum som jag fött barn i) där vi snabbt gjorde oss hemmastadda i.

Paret jobbade fantastiskt ihop. Vi andades, ljudade, ja:ade, kramades, kysstes (inte jag dock) och masserade. Allt gick så fint och den blivande mamman var så modig och stark. Efter bara någon timme på förlossningen föddes en fin pojke. 

Paret hade gärna velat att han skulle väntat någon timme, så att han föddes första dagen på året, istället för den sista. Man han ville annat.

Jag bor nära sjukhuset, så jag kunde promenera hem. På vägen hem ringde jag min familj som längtade väldigt mycket efter mig (och som flitigt hade skickat mig bilder från deras nyårsafton) och de blev så glada när de hörde att vi kunde fira tolvslaget ihop.

Jag kände mig berusad av det stora jag just hade varit med om och de kändes som om alla de för tidiga fyrverkerierna fanns där för mig. De blixtrade av olika färger ovanför mig och den friska luften fyllde mig och jag hoppsade fram, för glädjen och kärleken i mig fick nästan inte plats.

När jag kom hem var alla barnen vakna, till min stora glädje och min man hade värmt nyårsmaten som smakade fantastiskt. Speciellt crème brulen och dessert vinet.

Ett fantastiskt slut på år 2011 som ger mig kraft och mod inför år 2012.