Vår ruset

I går sprang jag vår ruset, tillsammans med några andra tusen kvinnor och en och annan man. Det var himla trevligt. Medan vi sprang förbi kossor och hästar så sken solen, som hade varit frånvarande under dagen. Vi avslutade med en picknick i gräset. Så här såg jag ut när jag sprang (tröjan fick jag låna av den mycket snälla doulan Åsa Norén).

Att lita på instinkten.

Här är en länk till en berättelse om en annorlunda förlossning. 
När jag skriver annorlunda, så syftar jag på att mamman själv beskriver sin förlossning som en: animal birth.
Hon valde att föda hemma, med enbart sin man närvarande. 

Bildaffirmationer

Medvind gav en present på morsdag: Bildaffirmationer.


Här hittar du dem.

Berlin hjälpte mig att förlåta

Jag har varit i Berlin ett par dagar. Det bästa med resan var att jag längtade efter min familj så oerhört mycket. Eftersom jag och min reskamrat mest spenderade tid på diverse tåg, bussar, spårvagnar och tunnelbanor så hann jag tänka ganska mycket (att få tänka utan att bli avbruten är inte alltid självklart i en fyrbarnsfamilj). 


Dagen innan jag åkte hamnade jag i konflikt med ett av barnen. Situationen var tidspressad och otroligt stressig. Jag reagerade oacceptabelt. Men jag kan förstår varför och jag förlåter mig själv, men det har gjort ont. I Berlin hann jag bearbeta situationen och kom fram till några lösningar, men framförallt av insikten att liknade situationer kommer att dyka upp igen. Det är oundvikligt. Och jag kommer reagera och bete mig både barnsligt och dumt många gånger. För det är så livet är. Men jag lär mig av alla dessa kollisioner och jag strävar alltid att försöka att bete mig på ett respektfullt sätt. Inte bara för barnen, min man och alla andra, utan mest för min egen skull. För jobbigast är min egna besvikelse och ånger.


För mig hjälper det att prata med andra föräldrar och höra att de tampas med samma problem. Att de flesta av oss i bland brister, går över gränsen, beter oss barnsligt. För när man känner sig besviken och ledsen på sig själv, då kan det vara skönt att veta man att man inte är ensam. Så när jag känner så brukar jag ringa min man och min bästa kompis. Dom är oerhört förstående och bäst på att få mig att känna mig bra igen.


Min familj mötte mig vid flygbussen. Jag kände mig så stolt när jag såg dem. Färglada, vackra och alla ville de krama mig. Mig. Jag ville att alla på bussen skulle stanna upp och se, se vilken rikedom jag har. Min skatt. Mitt allt. 
Min familj.

Det fina tacket

Bloggen har varit tyst ett tag och det beror på att jag har haft anatomi-tenta (som jag inte har fått svar på ännu) och varit iväg på min yogautbildning.
Nu är jag tillbaka, men bara i två dagar, för på onsdag åker jag och min vän till Berlin.
Det ska bli så härligt. Enligt väderprognosen ska det vara 29 grader där på onsdag. Jo man tackar.
Så idag ska jag växla pengar och införskaffa en färgglad resväska.


Två dagar innan min ångest-tenta så vara jag på ett eftersamtal, som gjorde mig så rörd.
Jag fick ett kort med ett oerhört fint formulerat tack i (som jag läst om flera gånger) och ett jättevackert halsband. Det gav mig enegi och kraft och jag hade på mig halsbandet när jag skrev provet. Så här ser det ut.

Gravid ballerina

I dag delar jag en vacker bild på en gravid ballerina.

En livmoder, två livmödrar.

Här kan du läsa en artikel om en indisk kvinna med två livmödrar, som föder två barn, en från varje livmoder.