onsdag 17 oktober 2012

Att doula doulan hos snippdoktorn

I dag har jag haft mycket vånda. Hormonspiral eller inte. Hormonspiral eller inte. Efter många samtal med vänner och mycket grubblande så blev beslutet hormonspiral.

Jag tycker inte att det känns bra att få i mig hormoner, men eftersom jag har haft sådana problem med förödande mycket menstruation, så känns det här alternativet trots allt ganska så bra. Jag ska ge det tre månader, så får vi se.

Men nu till det som jag ville prata om. 
I dag var jag då hos en gynekolog. En manlig. Det var inte mitt val. 
Jag skulle ta ut en spiral och sätta in en annan. 
För många kan det vara en väldigt smärtsam procedur.
Jag minns inte så tydligt, men jag tror att det gjorde ganska ont när jag satte in min kopparspiral för tre år sedan.

I dag var det flera saker som inte stämde. Dels hormonspiral, som jag inte var helt övertygad om, en helt ny gynekolog som jag aldrig har träffat tidigare (dessutom var han sen och jag tappar alltid förtroendet när jag måste vänta), sedan den eventuella smärtan som kanske kunde uppstå vid ingreppet.

Jag kunde ha blivit stressad. Kanske rädd och spänd. Men jag doulade mig själv. Slöt ögonen i väntrummet. Lyssnade på andetagen. Blev tung och tänkte bra tankar.
När han ropade in mig, så var jag inte så där tillmötesgående, leende och glad som jag brukar. Jag höll mig kvar i det där lugna och trygga. Jag var inte otrevlig. Men jag ville inte ödsla energi på att vara inställsam. 
Gynekologen var jättebra (döm om min förvåning). Proffsig. Det hela gick snabbt. Jag var så avslappnad att jag inte ens kände när han tog ut kopparspiralen.
-Nu stoppar jag in hormonspiralen sa han bara helt plötsligt. 
-Men kopparspiralen då? frågade jag. 
-Men den är ju redan ute. 
-Jaha. Smidigt.

Jag fäste blicken på en punkt i taket och lät andetagen få min kropp att flyta ut och bli tung.
Jag kände hur han satte in den nya spiralen, hur han snurrade runt den. Men det gjorde inte alls ont. Jo. Lite lite. Men mindre än ett myggbett.

Däremot fick jag rejält med molande värk på hemvägen. Nu sitter jag mest och väntar på biverkningar.
Säkert kommer jag vara en av de där hundra som får acne, viktuppgång, depression osv. Glada tankar var det ja. 

Vad jag ville säga med allt det här är att det faktiskt går att smådoula sig själv.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar