Titta mig i ögonen när jag pratar med dig.

Jag är uppfostrad till att man ska titta folk i ögonen när dom talar till en.

Det är artigt. Det är så man gör.

Jag känner mig trygg när folk tittar mig i ögonen när jag pratar, för det blir ett litet bevis på att de lyssnar.

Men så fick jag en son som tycker att det är jobbigt med ögonkontakt.

Till en början gick jag in i samma mönster som jag växte upp med. 

-Kan du snälla titta mig i ögonen när jag pratar med dig. 

Men efter en tag så insåg jag att han mår inte bra av det här tvånget.

Jag vill att han ska titta på mig när det känns bra för honom. För allt annat känns respektlös, som om jag skjuter honom i från mig när jag tvingar honom till att titta på mig. För det blir inte naturligt och han känner sig obekväm.

Så vi slutade att tala om för honom att han måste titta oss i ögonen. 

Ibland glömmer vi dock bort oss. 

Här var en bra artikel på just det här ämnet.